Laughing with
Även gud kan känna sig oinspirerad och ha dåligt självförtroende. Även gud kan tycka illa om personer. Även gud har folk han bryr sig om och litar på. Även gud behöver stöd. I alla fall i min moderniserade version av skapelseberättelsen jag sitter och skriver på just nu. Om människan nu verkligen skulle vara skapad till guds avbild och hon har alla dessa känslor måste samma sak gälla gud. Alla är vi människor och känner oss dåliga eller hemska ibland.
Häromveckan fick jag höra av min pappa om en debatt på facebook. De ansåg att det rent ut sagt sög att folk bara visade en positiv idyll medan livet är så mycket mer. Det är svårt att tycka sig vara okej även när man bråkar och klantar sig när alla andra verkar ha det så bra. Att fullkomligt slänga ut hela sitt privatliv öppet på nätet, med alla bråk, brustna hjärtan och all stress kanske inte är nödvändigt, men att faktiskt våga visa att man inte är mer än människa kan göra det lättare för andra att inse samma sak om sig själva. Att klara av att inte klara av något ibland.
The fear
Millmill tänker och sjunger, det är vad hon gör. Nu i helgen har hon sjungit med i massa mysig musik samtidigt som hon tänkt på en parodi-reklam som inte är en parodi. Tack och lov att den troligtvis inte kommer sändas i TV. Min kära moder länkade en fin bild på facebook apropå det.
Och jodå, nu har jag väl typ bestämt mig för vad jag vill jobba med senare i livet. (Reservplanen, dvs.) Hur exakt jag ska jobba med det och om jag faktiskt gör det återstår att se. Kom tillbaka om tio är så kanske jag vet bättre.
Leave me alone (I'm lonely)
Fram och tillbaka, tillbaka och fram, så går mina tankar just nu. Från ett till en miljard. Vitt till svart. Orange till blått. Full och tom. Ja och nej. Hög och låg. Kan inte riktigt bestämma mig. Trots att jag gillar kontraster så är det från stund till stund lite irriterande. Får se om jag får ut NÅGOT av detta till slut. Förhoppningsvis lyckas jag trixa lite i alla fall.
Tills vi vet något kan ni passa på att göra som jag och dränka er i bra musik. Kom på att denna har väldigt vacker text, bara så ni vet.
Lovesong
Lilla Millmill har en ny låt som hon sätter på repeat alldeles för mycket.
Back to the start
Millmill har börjat skolan igen. Lovet är slut och det är dags att misslyckas med att försöka vara duktig igen. Mitt schema gör det dock helt okej, blir bara lite orolig inför trean, go proppat schema och jättestress!
Än så länge har jag det väldigt trevligt faktiskt, och känner mig till och med lite duktig, eftersom jag lyckats kryssa av flera halva och några hela saker från min "to do"-lista och inte ens har stökat ner så mycket i väskan än.
Dessutom har jag massa trevliga människor att träffa, både på och utanför skolan. Trevligt, trevligt. Det är inte utan att man blir rätt optimistisk inför resten av året. Den känslan kommer väl antagligen inte hålla i sig alltför länge, men man kan ju alltid hoppas och låtsas. Så det gör vi! För det bestämmer jag.
Pictures Of You
Jag har laddat upp lite bilder i bloggen nu, förresten. Om ingen såg det. Så nu är det en blogg igen och inte bara en internetdagbok. Bättre?
Mean
Fredag 23e juni, p!nk-dag
Vem var det som kom med den smarta idén att sätta folk i arbete på ett radhustak kl 7 en sommarmorgon mitt under lovet? Om det är någon som vet ber jag dem vara så god och slå idéskaparen åt mig lite. Och sedan lite till. Fast inte bryta något ben, blåmärken och skrubbsår räcker bra. Och sedan le och gå därifrån. Kan ni göra det åt mig?
Home
Det är natt. Jag är hemma. Hemmahemma. Fortfarande mätt sedan middagen. Jag har pratat alldeles för länge med trevligt folk men är fortfarande inte totalt dödstrött. Jag har saknat detta. Mycket. Långa diskussioner om rätt meningslösa saker. Korta små hej bara för att få veta att man finns. Nonsens. Jag vet inte vad som ska hända imorgon. Bara att jag ska ta ett bad och raka benen. Om jag redan träffar någon och vem jag träffar vet jag inte, men jag hoppas på fler kramar.
Nu ska vi se om jag kan lyckas sova också. Hejdå.
Och javisstja:
HEMMA!
åååh, vad jag har saknat Toast!
Defying gravity
Hemresa
Ingen fönsterplats, that's too bad, men en gubbe på biljetten. Okej, en ganska ung gubbe, men ändå. Frågan är varför de har placerat honom där. Tror de att man kommer känna sig tryggare med en snygging som lurigt hånflinar mot en varje gång man ser på biljetten? Om så är fallet misslyckades de. Inte för att jag är särskilt nervös eller rädd, jag är för flygvan för det, men inte litar jag det minsta på den hånflinande pojken heller.
Jag älskar att flyga. Jag älskar att resa och jag älskar känslan i magen under start och landning och när det är luftgropar. Samma känsla som i bergochdalbanor. Samma känsla som när man ställer sig på scen. Samma känsla som när man är riktigt kär. Den känslan av att magen vill lyfta en upp ovanför marken eller platsen man sitter på. Det är en jäkligt bra känsla. Bland mina absoluta favoriter.
"Topphemligt USA avslöjat" läste jag nyss som rubrik i en DN-tidning bredvid mig. Bra att de äntligen hittat det lilla gömda landet, tycker jag.
One
1.
[...]
Det är något särskilt lugn som infinner sig när man är med nära släkt. Iallafall för mig. Jag följde med till Acebedo några timmar idag. Där var min kusin som nu hade kommit hem från England. Så fort jag såg honom kände jag någon slags extra trygghet, detta trots att jag nästan aldrig träffar honom. Det är familj. Jag gillar vanligtvis inte att säga att rötterna är viktiga, det är vem individen är som spelar roll, men sanningen att säga så betyder min familj mycket för mig. Framför allt min svenska sida. De har alltid funnits där. De är den säkra rutinen och jag vet att jag alltid kommer ha dem. Jag vet inte om det är blodsband, men det är gemenskap. Vi träffas inte fantastiskt ofta, men regelbundet sedan jag var väldigt liten. Det är troligtvis det som gör det. Det och det faktum att vi faktiskt har mycket gemensamt även fast vi är så olika. Min familj är en stor del av mig och, fast det bär emot att erkänna det, jag skulle inte vara den jag är om det inte var för dem. Alla mina sjutton kusiner, fyra fastrar och moster.
Sing for the moment
2.
Day after tomorrow.
Det blir inget internet idag. Kanske imorgon, om inte kusinen har datorer med sig som man kan ladda i-poden på. Är man 6 timmar för sig själv på en resa kan det nämligen vara trevligt att ha musik. Det känns dock onödigt att betala 50 kr för bara ett litet tag på internet när jag ändå dagen efter kan använda det hur mycket jag vill utan att betala ett öre.
Igår under restaurang-middagen pratade jag och Ana om mytologier. Framför allt den nordiska. Det är en MYCKET roligare tro än den kristna. Där är tillomed gudarna själva lite mänskliga och felande. Och saker händer, de har spännande liv och LEVER, utnyttjar livet för sig själva. Det livet de har då. Asagudarna lever i stunden, även om flera av dem vet vad framtiden bär med sig. De försöker inte omvända alla till den rätta vägen, folk får fela bäst de vill, det får de ändå själva riskera att betala för senare. Man kan nog lära sig en hel del av asagudarna. Framför allt vikten av att leva. Vikten av att njuta av vad man har just nu. Framtiden kommer ändå så småningom.
Hmm... mitt huvud har varit uppslukat i tankar om hemresan hela dagen. Tänk bara hur det kommer bli imorgon.. lååång dag! Dessutom har jag redan packat och allt sådant, inget kvar till imorgon. Jag har absolut INGEN ANING om vad jag ska göra för att få tiden att gå. Utan min musik, eftersom min i-pod kommer vara på laddning någon annanstans. Hjälp!
Logiskt
3.
Gahblahgah! Snaaart!
Min hjärna har förtvinat. Inte speciellt just här i Spanien utan gradvis sedan mellanstadiet. Asiaten i brain training-spelet säger att hjärnan är som bäst när man är 20. Inte för mig. Inte logik-delen iallafall. Den var väl som bäst när jag var 12. Horribelt. Jag känner mig dum. Eller okej, dum, nej. Inte så smart som jag kan/vill vara. Frågan är bara hur jag ska locka tillbaka logiken. De där DS-spelen är säkert lite bra iallafall, men jag har verken DS eller spelen. Jag spelar bara när jag får tag på andras. Iofsig kommer jag ha pengar, men om det är värt att spendera dem på det vet jag inte. Snälla lilla logik, kom tillbaka! Du behövs och saknas!
Jag saknar apelsinjuice. Okej, jag saknar mycket nuförtiden, men det ska allt lösa sig. Nemas problemas.
Ohnej! Jag tror min mage har krympt! Säg att det inte är sant! Eller iallafall bara tillfälligt!
Fabulous
Wow, this is very fantabulous! Vet ni vad? Lilla Millmill har faktiskt lyckats komma ikapp sin anteckningsbok med bloggen. Detta lilla inlägg skrivs faktiskt direkt in pa skärmen och inte via papper först. Magi!
Varför lyckas jag alltid vara toanödig när jag sätter mig framför datorn här? Och har jag väl börjat betala ár det för sent att ga pa toa förrän jag är klar. Typiskt. Ohwell, that's lilla me, I guess.
Javisstja, inte att förglömma, en pôjk bad mig att skriva om honom i bloggen, sa here we go:
MOHAXXMED. En pojke som borde fa igang spammet i GBG-gruppen igen. Would you do that for me, please? Du far en kram för det? Lovar. Tack :D
Snartsnartsnart sitter jag pa flyget hem! Bara tre dagar kvar, efter att jag gatt och lagt mig. Men först ska jag hem och laga min egen mat. Borde nog göra det snart. Det är sent. Och jag har bara fyra minuter kvar att skriva.
Bubbelbubbelbubbel. Jag är glad. Och ledig tills jag aker hem. Heja mig!
Varför lyckas jag alltid vara toanödig när jag sätter mig framför datorn här? Och har jag väl börjat betala ár det för sent att ga pa toa förrän jag är klar. Typiskt. Ohwell, that's lilla me, I guess.
Javisstja, inte att förglömma, en pôjk bad mig att skriva om honom i bloggen, sa here we go:
MOHAXXMED. En pojke som borde fa igang spammet i GBG-gruppen igen. Would you do that for me, please? Du far en kram för det? Lovar. Tack :D
Snartsnartsnart sitter jag pa flyget hem! Bara tre dagar kvar, efter att jag gatt och lagt mig. Men först ska jag hem och laga min egen mat. Borde nog göra det snart. Det är sent. Och jag har bara fyra minuter kvar att skriva.
Bubbelbubbelbubbel. Jag är glad. Och ledig tills jag aker hem. Heja mig!
Patience
Fantastic four
Idag vaknade jag sent. Hela... wait for it... 9.30! Tänk att det gar att sova sa länge!
Jag längtar hem. Och jag maste erkänna att dessa lediga dagar som jag har fram tills att jag aker hem känns rätt meningslösa. För att distrahera mig lite kolalr jag pa TV. Pa program jag känner igen hemifran. Förutom den lilla detaljen att allt här är dubbat till spanska, dvs.
Det finns en sak till som de här ensamdagarna far mig att längta efter; en egen lägenhet. I min egna stad, dvs. Nära mina vänner. Av nagon anledning är det mycket mer rofyllt och och roligare att halla ordning och ta hand om skräp om jag bara gör det för mig själv. Men det är ett tag kvar till den där lägenheten med "Emilia Bergil" pa dörren. Tid och pengar kvar. Vilket paminner mig om att jag vill börja leta jobb när jag kommer hem. Bara nagot efter skolan, men still. Hmm.. jag far komma ihag att prata med lilla Katrin.
Om jag, mot alla odds, faktiskt lyckas flytta hemifran nästa ar sa lär det nog ända inte bli till en helt egen lägenhet. Kollektiv tjänas det ganska mycket pa. Och det later faktiskt inte sa hemskt det heller. Framförallt inte om jag skulle lyckas uppfylla mina och Isafolds kollektivdrömmar. De är riktigt fina, ska ni veta, fyllda med gott te och udda muggar. Man behöver ju faktiskt inte bo i stort kollektiv. Tva pers rácker gott och väl. Fy vad underbart. Men inte än, Emilia. Lugna dig, det är ett tag kvar.
The sun
5, torsdag
Ledig dag. Och redan torsdag. Det gar sjukt snabbt. Yay.
Almost fell asleep in the half-shade. jag försöker rätta till min solbränna, har haft shorts och kort kjol i samma längd alldeles för mycket. Mönstret pa mina fötter blir nog svarare att fixa till, eftersom det enda andra paret sandaler jag har gick sönder idag. Sa min fötter far fortsätta vara spindelmannen-fans.
Ledig dag. Och redan torsdag. Det gar sjukt snabbt. Yay.
Almost fell asleep in the half-shade. jag försöker rätta till min solbränna, har haft shorts och kort kjol i samma längd alldeles för mycket. Mönstret pa mina fötter blir nog svarare att fixa till, eftersom det enda andra paret sandaler jag har gick sönder idag. Sa min fötter far fortsätta vara spindelmannen-fans.
Release me
6 dagar kvar
En nyckelpiga landade precis pa mig. Det betyder tur, va? Det är iallafall vad jag hört. Vi kör pa det. Det later bra :)
En nyckelpiga landade precis pa mig. Det betyder tur, va? Det är iallafall vad jag hört. Vi kör pa det. Det later bra :)
Jag gillar inte när kommentarer fastnar i huvudet. Speciellt inte när det är sadana jag egentligen inte (borde) bryr mig om. Och när jag inte kan göra nagot för att fa ut det ur huvudet. Sa jag tänker pa det. Och pa att jag inte borde tänka pa det, att det inte betyder nagot. Suck. Lilla, lilla hjärna. Du är dig minsann lik. Jag tycker om dig, men ibland ár du dum. Elak och puckad. Men mest puckad. Okej, nu har kommentaren lugnat sig lite. Istället kom nervositet. Nervositet för att komma hem, det var det sista jag hade väntat mig. Blubb, detta maste lösas.
Seven days
1 vecka
I min ägo har jag nu ett mycket fint paraply. Mycketmycket fint. Sa fint att jag vill gifta mig med det. Det var resultatet av dagens shopping. Det och en bror-present. Me like. Funderar pa att köpa mig en ny skolväska ocksa, om jag hittar nagon värdig. Min förra var den vackraste i hela världen, men den vill inte längre. Jag ska göra nagot av skalet iallafall. Fästa det vid den nya väskan pa nagot sätt. Det är den värd. Och sa far den nya en trevlig invigning och Millmillifiering pa samma gang.
För er som inte vet var min gamla väska en med simpsonsmotiv. "it's duff time!" Men ja, den är död nu.
En vecka kvar. Det känns som om jag passerat nagot magisk gräns. Början till slutet. Det efterlängtade slutet. För vid slutet aterupptas det gamla. Och det nya. Början till slutet och slutet är början. Jag längtar. Vill sitta pa flyget hem. Det kommer vara en lycklig dag. Säkerligen en lycklig vecka ocksa. Oooh, can't wait.
Men nu, nu ska jag se färdigt pa New Moon pa spanska och sedan ga och lägga mig. Sov gott. Love ya.
I min ägo har jag nu ett mycket fint paraply. Mycketmycket fint. Sa fint att jag vill gifta mig med det. Det var resultatet av dagens shopping. Det och en bror-present. Me like. Funderar pa att köpa mig en ny skolväska ocksa, om jag hittar nagon värdig. Min förra var den vackraste i hela världen, men den vill inte längre. Jag ska göra nagot av skalet iallafall. Fästa det vid den nya väskan pa nagot sätt. Det är den värd. Och sa far den nya en trevlig invigning och Millmillifiering pa samma gang.
För er som inte vet var min gamla väska en med simpsonsmotiv. "it's duff time!" Men ja, den är död nu.
En vecka kvar. Det känns som om jag passerat nagot magisk gräns. Början till slutet. Det efterlängtade slutet. För vid slutet aterupptas det gamla. Och det nya. Början till slutet och slutet är början. Jag längtar. Vill sitta pa flyget hem. Det kommer vara en lycklig dag. Säkerligen en lycklig vecka ocksa. Oooh, can't wait.
Men nu, nu ska jag se färdigt pa New Moon pa spanska och sedan ga och lägga mig. Sov gott. Love ya.
Take a shower!
Jag känner mig sällan lika snygg som när jag nyss stigit ur duschen och star framför spegeln och torkar haret. Har jag dessutom smink skulle jag kunna sjunga inför hela världen som publik, även om jag bara har underkläder pa mig.
Jag tror dock inte det är sa manga som har sett mig sa, sa de far nöja sig med mitt nást snyggaste jag. Det är väl inte sa illa det heller, hoppas jag. :)
Eight days a week
Mandag.
Första och enda tiden att passa: 12.10 ga till sparvagn.
Sen vet jag inte om jag har nagot mer att göra. Denna veckan kommer bli underlig och oordnad. Flickorna ska lite hit och dit. Inte jag. Däremot tror jag att jag ska följa med till Acebedo nästa gang. Lika bra. Da blir det lite miljöomväxling för mig med. Ärligt talat finns det inte sa mycket att göra här, förutom att bada och sporta ensam. Kanske inte det ultimata för en Millmill.
Jag kom pa en sak. Jag kanske borde börja att faktiskt använda min kamera här i Spanien. Som ni har sagt, bloggen är ganska tom pa bilder. Det kommer ju saklart fixas när jag kommer hem, men det blir bade enklare och roligare om jag har fler bilder. Maste bara ha nagot att ta kort pa ocksa.
Koort dag. Lämnade flickorna med sin mormor i stan kl 1. Tog ut pengar. Köpte lite ätbart (som t.ex. glass). Smet hem. Lagade mat, gick ut med musik en stund, tvättade lite och tog mig en dush. Sammantaget: rätt lyckat. Inget internet idag, dock. Medvetet, jag kör pa att logga in varannan dag. Imorgon blir det, däremot. Kanske tillomed lite shopping. If I can do it, dvs. Tycker jag vill ha nagot med hem som jag kan säga "tack, jag köpte den i Spanien" om. Dunno varför, men det later kul pa nagot sätt. Iallafall när andra säger sant.
The winner takes it all
Hmm... Jag sitter och tittar pa fotboll. Ensam. Utan att ens heja pa nagot av lagen som spelar. Hur hamnade jag här? Okej, det vet jag, men jag trodde det var tänkt att de andra skulle vara här nu. Det är de inte iallafall.
Hela Spanien är peppade. Det sag jag när jag gick tillbaka fran internetkaféet. Inget jätteparty, dock, folk var nog redan bänkade framför de fyrkantiga apparaterna.
Själv vet jag inte riktigt vilka jag hejar pa. Känns som om jag borde heja pa nagon. Känns som om jag borde heja pa Spanien. Men iofsig, med min fina lilla tur skulle de säkert förlora bara för det... om min otur är stor nog, dvs. Det skulle dock vara en bra taktik om jag i hemlighet hejar pa motstandarna. Eller vänta, nu förvirrar jag mig själv, det här var inte lätt.
Okej, nu kom de. Och jag gick och satte mig igen lagom till bröst-sparken. Ouch! De verkar inte sa intresserade, dock. Hade detta varit hemma och med Sverige i finalen tror jag att hela min familj hade lämnat allt som det var och bänkat sig framför TVn. Struntar i smutstvätt och vilka kläder man har pa sig, kanske tillomed struntat i maten, och vi bryr oss inte ens särskilt mycket om sport. Här är de duktigare. Tror jag man kan kalla det. Jag sitter fortfarande ensam framför TVn.
Saaa... Spanien vann. Jag vet inte vad den där bläckfisken hade sagt, men de vann. Och folk är GANSKA glada. GANSKA. Champagne sprutas, fyrverkerier smälls och pa TV grater malvakten. Jag tror det kommer att vara svart för nagon att vara pa daligt humör i det här landet imorgon.
Och ja, de kom och satte sig till slut. I god tid (inte sa svart, med tanke pa hur lang tid det tog innan det blev mal).
Sang och smällar utanför. Vi far se hur det gar att somna ikväll. Gonatt.
Hela Spanien är peppade. Det sag jag när jag gick tillbaka fran internetkaféet. Inget jätteparty, dock, folk var nog redan bänkade framför de fyrkantiga apparaterna.
Själv vet jag inte riktigt vilka jag hejar pa. Känns som om jag borde heja pa nagon. Känns som om jag borde heja pa Spanien. Men iofsig, med min fina lilla tur skulle de säkert förlora bara för det... om min otur är stor nog, dvs. Det skulle dock vara en bra taktik om jag i hemlighet hejar pa motstandarna. Eller vänta, nu förvirrar jag mig själv, det här var inte lätt.
Okej, nu kom de. Och jag gick och satte mig igen lagom till bröst-sparken. Ouch! De verkar inte sa intresserade, dock. Hade detta varit hemma och med Sverige i finalen tror jag att hela min familj hade lämnat allt som det var och bänkat sig framför TVn. Struntar i smutstvätt och vilka kläder man har pa sig, kanske tillomed struntat i maten, och vi bryr oss inte ens särskilt mycket om sport. Här är de duktigare. Tror jag man kan kalla det. Jag sitter fortfarande ensam framför TVn.
Saaa... Spanien vann. Jag vet inte vad den där bläckfisken hade sagt, men de vann. Och folk är GANSKA glada. GANSKA. Champagne sprutas, fyrverkerier smälls och pa TV grater malvakten. Jag tror det kommer att vara svart för nagon att vara pa daligt humör i det här landet imorgon.
Och ja, de kom och satte sig till slut. I god tid (inte sa svart, med tanke pa hur lang tid det tog innan det blev mal).
Sang och smällar utanför. Vi far se hur det gar att somna ikväll. Gonatt.
