bubbelochblubb

Och så plötsligt var man på en snabbtur till Stockholm. Bara för att trötta ut sig lite extra lagom till skolstarten, menar jag. Att vara pigg och utvilad när skolan börjar går ju inte för sig! Kommer hem ikväll åtminstone, så jag får några nätter på mig att vrida tillbaka dygnet i alla fall till hälften.

Oh, och förresten: TWISTAAAAAAARRD!!!!

Jag känner mig väldigt Göteborgspatriotisk. Trots det faktum att jag varit hemifrån hela veckan är det nog ändå kära gamla GBGs egna Hellström som spelats i lurarna. Inte så mycket för att jag längtar hem, utan nästan mest för själva låtarna. De passar otroligt bra där mitt huvud är just nu. Och så får de mig att le ännu lite extra.

Så sitter man på en liten soffa i en liten stuga i Skåne och skriver blogginlägg på en iPhone.

Wow, vilken vecka det har varit! Sjukt intensiv och sjukt kul. Förutom massor med trevligt folk och fester fylldes den med gott om oväntade saker såväl som väntade (men inte mindre roliga) facerapes. Man ska inte tro allt man läser på internet, but I do admit I was wrong.

Det skulle ha blivit fler bilder om inte faderns dator hade varit för sömnig, men här följer iallafall de utlovade flodisarna. Vassego Paulus!

Klicka på så får du större version. Alla gillar större.

"Tänk om alliansen lyssnade på hiphop"

Utslagen klockan halv nio. Varför? Jag vet inte, men jag är trött.

Ibland gillar jag inte att vara kvinna. Som när själva kvinnligheten hindrar mig från att åka ut och snorkla. När den ger mig ont i magen och illamående och väljer att tajma sig lagom till att det inte finns någon toalett i närheten. Och om det saknas toa i dessa fall så skiter man faktiskt lite i att man sitter på en fin strand med sol och snygga killar som fixar söt dricka ur färska kokosnötter. (Allt som saknas är lite viftande av palmblad). Egentligen vill jag bara ha en toalett.

Inatt drömde jag en mardröm för första gången på väldigt lång tid. (Jag drömmer så gott som aldrig mardrömmar, men varje regel har väl sina undantag.) Jag vaknade plötsligt och med adrenalin i kroppen. Brodern hade råkat stänga av ACn. Men jag ska inte gnälla på honom, jag gjorde samma sak igår.

Jag är nu liite solbränd och somrig. Benen är rakade och håret är krusigt. Och huden blir gladare. Jag sover duktigare, eftersom jag inte har något att stanna uppe för, jag väcks tidigt och solen gör mig utmattad. Elva till åtta. Ungefär. Jag är 21 år gammal på mitt nya spel. Nu ska jag sova. God natt.

Orden som används lite för ofta. (Vilket/vilka hör till vem?)

Marvelous

Fine
Seriöst
Bajs

Skejta

Idag har vi försökt lista ut vilja psykiska sjukdomar vi har i familjen Cabrejas-Bergill. Vi kom fram till följande:

Millmill - Bipolär

Mateo - Tvångsneurotisk

Marian - Hysteriker

Calle - Manisk

Nu har saknaden börjat krypa sig på så sakteliga.

Jag är farlig för mig själv, så är det. Ni som inte visste det får veta det nu. Ni som misstänkte det får det bekräftat. Jag är liiite för 'careless' men jag klarar mig alltid. Jag är inte rödbränd, jag har inte malaria och jag har inte, till skillnad från övriga 75% av min familj, blivit magsjuk på denna resa. Men allt gick bra, familjen tur-i-otur blev sjuka på ett fint hotell med egen sköterska och fick ny malariamedecin till på köpet. Så funkar det för oss.

Dessutom har vi nu också ett fantastiskt (äckligt) egenfilmat klipp på hyenajakt och lejonbortjagning.

Jag funderar på om inte min webbkamera har lurat mig, jag är ju mycket sötare i den än på bilder jag tar med vanlig kamera.

___

Först efter fyra intvålningar och en rakning av ben blev jag ren och mina lår fria från den grå färg mina nödinköpta shorts fällt. Tror jag i alla fall.

Nu har vi åtminstone tre av fyra väskor och jag sitter ren i sängen på mitt rum i det senaste hotellet. Det, utan tvekan, lyxigaste hotellet. Millmill fick ordentlig dush och nästan pasta. Millmill är glad. (Om mamman är det däremot synd, det är inte precis den optimala tajmingen för magsjuka.)

Förresten blir man förvånansvärt trött av att sitta i en bil som åker över Serengeti varje dag. Det skumpar något otroligt och antagligen sitter man och spänner sig för att inte välta utan att märka det. Om man dessutom slänger på stekande sol och något ton av nya intryck, som även för sig själva är faktorer som tröttar ut en människa, är det kanske inte så konstigt att man vid dagens slut är totalt utmattad och somnar pladask innan klockan tio på kvällen.

Fortfarande inga väskor. De är försvunna någonstans i Europa. Själva är vi ute i ingenstans nära Great Drift Valley. Maasaier. Idag gick vi på promenad för att se apor. De blev filmade. Imorgon blir det bilsafari.

Det känns lite som att man har rest bakåt i tiden när man åker genom maasai-byn. En resa där alla vet att du är tidresenär.  ..Ja, förutom mobilerna och mopederna som kan dyka upp ibland, förstås.

Nu är jag i Tanzania, Afrika. Det tog ett tag och var rätt jobbigt, men till slut kom vi fram. På julafton. Utan vårat bagage. Vill du läsa dramat steg för steg är det bara att kolla min facebook.

Själva flyget var en ganska bra julklapp. Faktum är att vi nu har helgonförklarat mamma, eftersom det var hennes förtjänst att vi kom med det. Och vet ni vad? Man kan se på massvis av trevliga filmer. Bara att välja själv vad man vill se. Själv såg jag bland annat "Going the Distance", den var gullrolig. Me like.

Idag var kanske inte den bästa dagen någonsin. Faktum är att jag inte skulle ha något emot att glömma denna dagen. Det kommer jag väl nog dock inte göra, jag har varit alldeles för upptagen av att skriva ner den för det. Uppdaterat er och bett er, mer eller mindre diskret, att tycka synd om mig. (För jag tycker synd om mig.) Njeh, idag kommer stanna kvar i minnet länge. För länge. Men, vem vet,  det kanske är bra på något sätt. (Hur?)

Så vi fastnade i Amsterdam. Missade 9timmarsflyget med bara några minuter och nu sitter vi här. De första biljetterna sade att vi skulle vara i Tanzania kl 03 idag, nästa sade natten till den 25e, nu verkar det bli på eftermiddagen den dagen istället. Tydligen blir det en tur via Paris flygplats också.

Så nu sitter vi (jag) här och deppar efter jobbigaste resdagen på extremt länge. Det ser ut som att vi ska försöka förlänga resan, och på så sätt få lika mycket Afrika-tid som det var tänkt från början, så vi får väl se. Nu blir det snart att smita till hotell där man kan ladda batterier av alla slag och missbruka broderns iPod-spel. Tur att vi har godis.