Patience
Fantastic four
Idag vaknade jag sent. Hela... wait for it... 9.30! Tänk att det gar att sova sa länge!
Jag längtar hem. Och jag maste erkänna att dessa lediga dagar som jag har fram tills att jag aker hem känns rätt meningslösa. För att distrahera mig lite kolalr jag pa TV. Pa program jag känner igen hemifran. Förutom den lilla detaljen att allt här är dubbat till spanska, dvs.
Det finns en sak till som de här ensamdagarna far mig att längta efter; en egen lägenhet. I min egna stad, dvs. Nära mina vänner. Av nagon anledning är det mycket mer rofyllt och och roligare att halla ordning och ta hand om skräp om jag bara gör det för mig själv. Men det är ett tag kvar till den där lägenheten med "Emilia Bergil" pa dörren. Tid och pengar kvar. Vilket paminner mig om att jag vill börja leta jobb när jag kommer hem. Bara nagot efter skolan, men still. Hmm.. jag far komma ihag att prata med lilla Katrin.
Om jag, mot alla odds, faktiskt lyckas flytta hemifran nästa ar sa lär det nog ända inte bli till en helt egen lägenhet. Kollektiv tjänas det ganska mycket pa. Och det later faktiskt inte sa hemskt det heller. Framförallt inte om jag skulle lyckas uppfylla mina och Isafolds kollektivdrömmar. De är riktigt fina, ska ni veta, fyllda med gott te och udda muggar. Man behöver ju faktiskt inte bo i stort kollektiv. Tva pers rácker gott och väl. Fy vad underbart. Men inte än, Emilia. Lugna dig, det är ett tag kvar.
