bubbelochblubb

När jag inte har något att göra börjar jag ofta sminka mig. Gärna så avancerat och skumt som möjligt. Det är inte sällan som det utvecklas vidare till en full kostym föreställande någon slags alien eller superhjälte/-skurk.

I dessa stunder finns det inte mycket som är mer irriterande än det faktum att man sällan eller aldrig hittar någon fungerande kamera när man vill ha dem. Jag vill ju öva på mina gif-kunskaper och visa er en Millmill som superskurk. Men nej. Istället får vi alla nöja oss med lite webbkamera. Det är nästan ett nästan godkänt.

Kvinnor har fitta + två bröst.
Män har kuk + två pungkulor.
Alltså har vi tre saker var att dölja.

Oh! Förresten! Nu är biljetterna till huvudstaden bokade. 14e - 19e Juli. Dags för alla bosatta där att börja spamma mig för att boka in dagar. Pojken på bilden nedan är en av alla de människor som jag hoppas hinna träffa under dessa fem dagar. Dessutom är själva bilden tagen i Stockholm. Den ni!

För er som inte vet vad detta innebär kommer den otroligt komplicerade förklaringen här: En nördofil är helt enkelt en människa som attraheras av nördar, en "nörd-älskare".

Trots denna diagnos är jag dock själv ingen nörd, även om många försök har påbörjats under de dryga arton år jag nu funnits på planeten Tellus. Bland dessa försök finns bland annat fornordisk och gammalgrekisk mytologi, Harry Potter och vampyrer. Det jag ligger närmast nu är något helt annat. Det jag ligger närmast nu är digitalt och innehåller både misshandel, sex och död (by flies) såväl som inredning, docklek och pluggande. Det är vad många kallar ett dåligt spel men jag kallar genialiskt. Det är The Sims 2.

Jag bygger upp hela samhällen från grunden, jag laddar ner custom content, jag skapar simmar och deras historier och jag bygger och inreder deras hus. Jag kan nästintill alla fusk utantill och jag vet hur man använder dem för ultimat realism och roligast spelupplevelse. Jag väntade med spänning på att varje expansion och prylpaket skulle komma och blev jättebesviken när trean inte nådde upp till mina förväntningar. Jag tycker helt enkelt om the Sims väldigt mycket.

Men nu kommer ju den viktiga frågan - har jag lyckats bli en nörd? Svar nej, jag är inte cool och besatt nog för det, jag tar för många pauser i mitt spelande och jag har inte alla expansioner. Om jag skulle kallas nörd skulle resten av världens nördar skämmas.

I stället får jag  nöja mig med att vilja vara med äkta sådana och få lite extra glitter i ögonen när jag ser någon dra pokémon- eller Harry Potter-skämt, vara besatt av Symphony of Science eller bara dra randomfakta. Jag tror nog jag kan överleva så länge jag omger mig med sådana.

Jag sitter och kollar på ungefär hur mycket min nästa Stockholmsresa skulle kosta mig. Det ser betydligt bättre ut än vad jag trodde, trots att det ändå är mindre än en månad kvar tills jag har tänkt åka. Kanske att jag slipper bli superpank till slut! Men först måste det kollas så att folket jag planerat att leka med faktiskt finns där och har tid, annars blir det en rätt bortkastad resa. Såeh, 14e till 18e juli, vilka är i huvudstaden och i alla fall relativt lediga dessa dagar?

Jag vill ju hålla mitt löfte, ju!

Bra helg.

Trött. Jättetrött.

Det är sådant som ska firas med bubbeldricka, bebisbilder och vänner. Så här får ni ett av det av mig i alla fall, det andra får ni fixa själva.

Så vad tycks, är jag lik mig?

Min föräldrar konspirerar och stänger in sig i tvättstugan för att prata. Jag har en känsla av att min födelsedag kanske börjar närma sig. Känns dock inte likadant som när jag var mindre, inte lika mycket som ett tydligt steg, även om detta borde vara tydligare än alla mina tidigare sjutton födelsedagar. På något sätt känns det mest bara bekräftande. Menmen, på papper är det tydligt och det spelar roll.

Men jag saknar det där pirret i magen. Kom igen nu!

Jaaaag fyller år om tre dagar. Myndighet, here I come!

Vilka känner ni igen i videon, förresten?

Så, vad tror jag på? Är jag religiös? Mitt svar på den frågan skulle nog bli nej, jag är inte religiös. Ändå vägrar jag kalla mig ateist.

Jag är agnostiker. En agnostiker som till vardags inte tror på någon gud men som inte tycker sig veta tillräckligt för att vara säker, precis som många andra som kallar sig samma sak. Något som kanske skiljer mig från en hel del andra agnostiker är dock att jag har tänkt löjligt mycket på hur en gud skulle kunna vara och verka om den/det existerade. Vad jag kom fram till blev förenklat som följer:

Om det finns någon gud är det antagligen inget vi kan definiera som en han eller hon, en den eller det. Gud skulle kunna vara en kraft eller en varelse, medveten eller inte, som verkar på sätt som är så gott som omöjliga att bevisa. (Kanske i en annan dimension?) Gud skulle kunna vara slumpen och/eller det som kopplar ihop tankar och associationer i huvudet.

Om gud är medveten är denna/detta betydligt smartare än vi och har stenkoll på precis hur ett litet gruskorns bana påverkar allt annat. Det är i sådana fall möjligt att en sådan gud med mening skapade flertalet olika religioner, endast för att ha kul eller jävlas med oss, på samma sätt som vi kan jävlas med myror, dockor eller, för den delen, animerade figurer i datorn.

Just detta gör dock att jag inte tror att man vinner mycket på att be till en sådan gud, den/det gör ändå precis vad den/det känner för. Jag tror inte heller att det spelar någon roll ifall det finns någon gud eller inte, vi lever ändå alla just nu med samma grundförutsättningar. Vi vet inte mer än att vi har detta livet, så varför försöka anpassa oss efter annat?

Jag vet i alla fall att livet är jävligt kul, att slumpen och kontraster är bland det bästa jag vet och att jag tänker leva så bra som möjligt nu, oavsett vad som händer senare.

Vet ni vad som är typiskt? Jo, när en snygging, och då menar jag en RIKTIG snygging, kommer fram och raggar på en och tycker att man ska komma på spelning på kvällen. Spelning på en klubb med artonårsgräns EN vecka innan man fyller arton. Och man glömmer att fråga om nummer. Orättvist!

Det slog mig nyss att jag borde skaffa mig en pojkvän med systemkamera. Jag menar, köper man en direkt till mig vore det slöseri, eftersom jag är så dålig på att komma ihåg att använda sådana saker. Om jag skulle ha en pojkvän med systemkamera däremot, så skulle han kanske vara så duktig att komma ihåg att ta med den. Och då skulle jag vara så duktig och stjäla den lite då och då. Ta fina bilder. Jag vill ta fina bilder.

Men jag har ingen pojkvän med systemkamera. Jag har ingen pojkvän alls. Och jag vägrar önska mig en systemkamera till mig själv. Inte förrän jag vet att jag skulle använda den. Så innan dess får jag nöja mig med att stjäla andras bilder och kanske ta några med egen, icke systemiga kamera. Ännu ett bra argument för att skaffa sig pojke.

Jag tänkte börja från början, före Skåneresan. Veckan började ju i fredags, då folk började komma från olika delar av Svea Rike inför ett sånt där IRL jag hade varit med att anordna. Själva IRLet var inte förrän lördagen, men innan var man ju tvungna att utnyttja den tidiga folksamlingen med en liten grillkväll. Det slutade med ca fyra timmars sömn innan det var dags att gå upp igen.

Lördagens IRL på Liseberg var jobbigt regnigt och grått, men tack vare allas grymhet (framför allt de som var med och ansvarade för IRLet) bidde det inte helt fel ändå. Det blev faktiskt ganska så rätt. Dessutom han jag se till att minska åkbandskostnadsslöset till bara 50 kronor innan det smets vidare till en galet mysig efterfest. SPELA SHORELINE!! Det blev inte mer än fyra timmars sömn den natten heller.

Dagen efter lämnade jag av en översovare på sitt tåg innan jag tog mig ut till Mölndal för pizza, soffalatande i hög, piggelin och slutligen en roadtrip upp till Stockholm via Trosa. (Vi hade till och med med oss en trosa till Trosa. Den togs det kort på och orsakade en halvtimmes MER-hostande för min del. It was funni.)

Nästa morgon hade min samhällsklass också lyckats ta sig upp till huvudstaden för en så kallad klassresa. Vi var bl.a. och kollade på en väldigt o-Bibbig Bibbi i riksdagen och en verbalt brutal guide i slottet. Jag fick också en hel del ledig tid till umgänge med både jobbande och icke-jobbande stockholmare och tillochmed en Chalmerit.

En kort skoldag hemma innan man for vidare med flickorna ovan till Skåne och ett hus vid havet. Lata, avslappande dagar. Restaurang. Kakpanik. Så ska en semester vara. Men som sagt, än är inte lovet här på riktigt, en vecka kvar. Då ni! Fika, fika, fika, filmkväll, filmkväll, filmkväll, socialt, socialt, socialt, sommar, sommar, sommar. LOV.