Bloody breakfast
Feast I, II och III. Ehm, de var ju.. intressanta.
Filmkväll igår, massor av mysigt folk. Me like. Och fler ska det bli. Det bästa är att jag fortfarande har drygt tre dagar kvar innan jag ska smita hem igen. Stockholm är trevligt, även om inte staden är den vackraste i världen. Folket är vackert, that's enough for me.
Halloween idag, vi får väl se vad som händer. Lite tacos och mer filmkväll verkar det som i alla fall. But you never know, it's an adventure!
Bumpy ride
När detta inlägget publiceras sitter en lite större version av flickan på bilden på en buss. På den ska hon sitta i 6 timmar. Önska mig lycka till! Jag lyckades, som tur var, till slut att fixa lite musik iallafall. En gammal mp3 på hela 256MB, fantastiskt, inte sant?
Bussen är, om det är någon som inte listat ut det, på väg mot lilla Stockholm. Där hade jag tänkt stanna till på onsdag. Hejaheja!
Min piraya Maja
Min dag blev precis i alla fall liiiite bättre.
The show
Jag tänkte bara berätta för er att jag faktiskt har andra fina mössor också, förutom pälsmössan. Ibland hinner jag faktiskt inte leta fram den och då får jag väl helt enkelt bli björnligemedlem för en dag, då. Men det är ju inte heller fy skam.
I övrigt har jag pillat med två spellistor de senaste dagarna, en smålång och en kort. Personligen rekommenderas scramble-funktionen, eftersom låtarna inte sitter i någon särskilt fantastisk lyssningsordning. Det kanske får fixas senare.
Life - 9 timmars soundtrack till allas våra små liv. (Eller iallafall någons)
Svenskt - Millmills lilla försök till patriotism. Funkar det?
Gubben i lådan
Om ni inte redan gör det borde ni börja gå på offentliga toaletter. Åtminstone bara lite oftare. Åtminstone bara för att kolla på alla dessa fina små anteckningar och meddelanden folk skriver på väggarna. Ni vet de där djupa texterna som leder till eftertanke (se t.ex. "fuck you" på bilden nedan).
"Och i dina drömmar står du naken & kall, precis som du är"
psst, som vanligt ska det gå att förstora miniatyrerna genom att klicka på dem.
Sweet about me
Ge mig? http://neasmycken.blogspot.com/
True Colors
Regn, mörker, blått och orange. Ikväll är inte Göteborg grått. Ikväll är staden extra vacker och inspirerande. Det förvånar mig inte det minsta att detta är Sveriges musikstad. En sådan här kväll kan man riktigt känna hela stadens känslor (eller om det är alla ens egna), den är full av upplevelser. Av möjligheter och framtidsdrömmar. Av minnen. Jag tycker om min stad.
Och grattis till Zorro! Din nya systerson har precis fått sig en fantastisk morbror!
Millenium 2
Och psst, idag är det den 20/10-2010. Fint, va?
Sparkling diamonds
Hejhopp, här spenderas pengar! Dyra pengar. Men på fina saker. Riktiga saker. Millmill kommer vara pank vid nyår, men det gör väl inte så mycket. De som fyller år tidigt på året får klara sig utan presenter helt enkelt. Fyller de arton är det dessutom rätt åt dem, jag vill också fylla myndig!
Om ni undrar vad flickan har köpt kommer svaret här: Vacker hud, vackra tänder och vackra människor. De två förstnämnda ser ni på bilderna vad det är, det sistnämnda betyder att hon ska åka till hufvudstaden över lovet. Från fredagen fram till onsdagen. Där ska hon träffa massor med trevliga människor och få galet mycket kramar, det är hennes enda mål med resan. Väldigt bra mål, om jag får säga det själv.
Som liten bonus inträffar sig Halloween under samma tid, då ska minsann all vackerhet utnyttjas på samma gång! Jag tycker om Halloween. Klä ut sig är roligt. Ni som inte tycker det får ta och prova! Som den lilla flicka jag är håller jag på med framför allt sminkningarna långt i förväg, ibland till och med under årets första månader om inspirationen bestämmer sig för att hälsa på. Så såklart har jag redan listat ut precis hur jag ska se ut iår. Vi får se hur många chanser jag får, bara.
Mitt största problem nu är blekheten, tyvärr är jag en sådan människa som köper smink i rätt färg, så det blir lite klurigare att få till snygg blekhet utan att spendera extra pengar. Man kanske får köra husmorstricket med mjöl i ansiktet till slut? Vi får väl se. Och ni ska få se, vänta bara!
Here we go again
TRÖTTER! Pluggatpluggatpluggat!
(Till slut kommer det en tid då inte ens blåbärssoppa kan hjälpa dig mer.)
Reflection
Fighter
Det är KUL att slåss. Ganska väldigt kul. Jag borde nog börja göra det, lite mer på riktigt, men ändå på låtsas, för man ska ju inte slåss, eller hur?
Förklaringen till detta är boxningen på idrotten igår, samma sak som gav mig träningsvärk i överarmarna och axlarna idag. Det är otroligt vad roligt det är att vara våldsam, länge sedan jag kände mig motiverad nog att ta i så på gympalektionen. Och då var jag ändå extremt trött sedan tidigare, har ingen aning om hur jag orkade. Menmen, nu vet vi i alla fall hur man kan motivera en Millmill; locka henne bara med slagsmål utan konsekvenser så ska ni se att hon genast får energi och blir engagerad. Grymt, huh?
One foot wrong
Fascination
Bara för att hålla mitt ord när jag sade att jag skulle skriva om twilight så ska ni få en liten bild:
Kolla, jag KAN glittra! Om ni inte redan visste det betyder det att jag är vampyr, vilket betyder att jag är underbart fantastisk snygg och får bita folk för att de ska bli snygga. Så passa er!
Och bara så vet så sitter jag just nu och lyssnar på the scripts nya album. Me like.
Après moi
Detta inlägget är tillägnat min älsklingar (eller om det var tvärtom).
Nu har jag inte skrivit ett riktigt inlägg på ett tag. En hel halv vecka. Det känns som mycket mer, and I don't like it. Eller tja, jag tycker det är roligare när jag uppdaterar mig mer. Man kan ju börja fundera på om jag är beroende av bloggandet än? Om detta är min nya drog är det en ganska tråkig drog, mer som koffein än något annat. Inga roliga hallucinationer eller extrema energikickar, bara lite trevlighetskänsla. Tråkrus, men fortfarande beroendeframkallande. Farligt. Farligtfarligt.
Nästa punkt på dagordningen är prostituerade, även kallade "horor". Man kan ju undra om det är ett omväxlande yrke eller inte (förutom variationen av könssjukdomar, dvs), eller om alla kunder är samma tråkiga medelsvenssons som vill ha exakt samma sak. I sådana fall måste det vara ett rätt enformigt jobb, ändå, antagligen inget att satsa på (hehe). I och för sig kanske prostitution rent allmänt inte är det ultimata valet, jag menar, det måste vara väldigt svårt att klättra på karriärstegen om ingen vill erkänna att de anställt en. Nah, jag får nog sikta in mig på något annat.
Bebisar är söta. Jag tycker faktiskt om bebisar. De joddlar så gulligt och har ett otroligt fast grepp. Man skulle säkert kunna hänga upp dem i en gran om man så ville, men det är mycket mysigare att krama på dem. Sådana kanske man får om man är oförsiktig prostituerad. Då är det nog bäst att inte använda droger.
Toast kanske också räknas till drogerna, pojken är trevlig och mackorna goda åtminstone. Jag skulle gärna äta lite Toast just nu. Det låter gott. Jag fick Toastpojken att förlora the game nyss också, förresten. Fast det ar faktiskt inte mitt fel från början. En klasskompis smittade mig och det står faktiskt i reglerna att man SKA sprida det vidare, jag följde bara order (och här skulle jag kunna hoppa in och bli inspirerad av psykologilektionerna, men det gör jag inte, för jag har lovat mina älsklingar att detta inlägget ska handla om vad de sade).
I övrigt har jag kommit igång med lite bokläsning. Läser "Tristan och Isolde" och "A Clokwork Orange" just nu, båda är småunderliga i språket och lite annorlunda från vad jag brukar läsa, men de är bra. Jag börjar lära mig att knarka böcker igen, precis som tidigare. Fastna i dem och sträckläsa så smått, även om jag kanske inte är riktigt lika uppslukad av historierna som när jag var 10. Men likväl drogigt. Trevligt. Senare blir det till att läsa "A Travelers Guide To The Galaxy", den har jag blivit tillsagd att knarka från flera olika håll. Så nu gör jag det, nu lyder jag order. Kolla vad duktig jag är!
Och så avslutar vi med en bild på en broder när han var liten och inte ockuperade datorn (säger vi):
Don't stop the music
You're the one that I want
Morgonens soundtrack:
Ke$ha – Stephen
I got life
Trevlig dag. Trevlig dag. Med en Millmill som känner sig duktig och faktiskt ganska bra. Och lite desperat, men så är det ibland. Speciellt när hon känner hur vintern börjar krypa sig på.
Av någon anledning känner jag mig nämligen alltid lite extra ensam och övergiven när det är kallt och mörkt ute och sånt tycks inte om. Det spelar dock ingen roll idag, för idag var en trevlig dag. Jag har bakat. Chokladmuffins. De blev perfekta.. eller ja, förutom de som jag lyckades krossa när jag tog ut plåten ur ugnen, men sånt låtsas man inte om. Njeh, idag var en trevlig dag och jag är mätt och glad och har sovmorgon imorgon. Bara för detta ska ni få en liten gull-låt:
Simon & Garfunkel – The 59th Street Bridge Song (Feelin' Groovy)You make me sick
Gosh, vilken start på dagen! När jag, precis efter att ha proppat i mig min frukostmacka med den obligatoriska apelsinjuicen, upptäckte att jag skulle missa bussen bestämde jag mig för att cykla. Visserligen hann jag med tåget tack vare det, men det nästan svimfärdiga halvtimmesresan efteråt kändes ju sådär. Det är inget bra att stressa och ta i utan tillräckligt med energi i kroppen.
Det underliga var ju dock att det var först EFTER att jag gick av tåget som jag mådde riktigt illa och fick till och med sätta mig ner på marken ett tag , för att inte spy. När jag senare väl ställde mig upp och smet till skolan försvann illamåendet. Och kom inte tillbaka på hela dagen.
Dagens favoritbild:
Nejdå, den påminner inte aaaalls om min header!
Ingenting
Arkiv 5e September 2009
Här sitter jag i mitt rum på min nya schäslong och känner mig lite allmänt pånyttfödd. Kanske beror det bara på de nya möblerna och den välbehövda duschen, kanske på det faktum att jag, förutom att ha återfunnit massa gammalt stuff, också hittat massa nytt mysigt folk och annat nytt att mysa med *-*
Mitt liv är bra. Min sång har blivit bättre. Jag har blivit lagom aktiv vid datorn och tävän och har samtidigt liv över. Jag gillar min nya klass. Jag gillar min gamla klass. Jag saknar nytt och gammalt folk. Teo, Becka o Kristian (o kanske, men inte troligt, flera) ska mysas med ikväll. Mitt rum börjar bli användbart igen. Jag hittar massa ny och gammal musik. Jag har pengar. Jag ska köpa mer kläder. Jag har pojks att hänga med. Jag har blivit tjejigare. Jag har inte lika mycket finnar längre. En ny årstid är påväg. Jag ska på insparkningsfest på sticky fingers på tisdag. En vecka efter försvinner min räls för evigt. Jag har träffat en liten flicka i förrgår och sett att hon själv börjat se hur fin hon är. Jag kan själv se att jag är fin som jag är, crazyness och allt. Jag spelar kort. Jag kan se att vädret faktiskt är fint även om det är regnar och/eller är grått. Jag får en konstig känsla som jag inte vet varifrån den kommer eller vad den betyder. Jag är lyckig. Mina kompisar är underbara människor och många har också börjat inse det själva. Jag måste träffa massa folk. Min mobil fungerar inte, vilket hindrar mig från att träffa massa folk. Jag mår bra ensam också. Pappa har bytt jobb till ett mindre stressigt = mindre stress tas ut över mig. Vi kan komma överens om saker i familjen (ibland). Jag har ett göteborgskort med tre plus på. Jag har lärt mig alla stationer mellan Göteborg och Alingsås utantill i rätt ordning. Jag har fått tillbaka min dator, men inte kopplat in den än. Jag vann en äta-mest-tävling igår. Jag åt tretton skolpannkakor igår. Jag får nya vänner nästan varje dag. Jag kan le ärligt åt ingenting.
punkt.
Om korna hade vingar
Ojvilkendag. Mycket trevlig. Till slut.
Från ockuperad morgon via virrig skola till kulturell kväll.
På bilden är faderns kör rabalder. De ingår i den kulturella kategorin, om inte det var självklart.
Aldrig mera rädd:
Bland de vackraste texterna någonsin.
Goodnight and go
Arg
Alla ni jävla föräldrar som inte fattar hur man stöttar sina barn, skit på er!
En liten historia:
Efter en god och trevlig middag har vi kommit in på att jag sjunger och tydligen kan sjunga bra. Fantastiskt. Sjung en sång! Jag sjunger. Jättebra! Nu ska alla de andra barnen sjunga, kom igen nu! Ingen vågar förutom den yngsta, men hon sjunger flera små låtar, glatt, så som hon bör. Man ska sjunga för att man gillar det, för att man tycker att det är kul. För att man blir glad. Precis så sjunger flickan. Men vet ni vad kommentarerna blir?
"Du måste se publiken i ögonen!"
"Sjung högre!"
"Sjung som henne!" (VAFAN?)
Sedan kommer frågan: "Vem tycker du sjunger bäst? Du eller Emilia?"
Den lilla flickan pekar på sig själv, med all rätt. (Jag håller med henne. Hon sjöng för att hon ville och för att bli glad av det, jag sjöng endast för att de bad mig.) Alla skrattar.
"Jag älskar dig, men men Emilia sjunger bättre."
Skrattar. Ite en enda komplimang fick hon, bara veta att andra sjunger bättre och vad hon gjorde fel. Fan vad arg jag blir. För jag har varit där. Jag har varit den flickan.
Föräldrar, ni får fanimig ta och lära er hur man stöttar sina barn! Nej, ni behöver inte ljuga. Ni behöver inte säga att barnet är fantastiskast och bäst i världen. Faktum är att ni nog gör bäst i att inte göra det, ge barnet en sann bild av verkligheten. Men stötta dem för i helvete! De sjunger fint, de sjunger med glädje, de är modiga som vågar stå framför folk och sjunga, även om de inte vågar se sin publik i ögonen. Det är jävligt läskigt, även om man kan. Och inte kommer det bli mindre läskigt om man får höra att man gör fel och att andra är bättre.
Skärp er, föräldrar! Gör ert jobb och stötta era barn på riktigt!
