The winner takes it all

Hmm... Jag sitter och tittar pa fotboll. Ensam. Utan att ens heja pa nagot av lagen som spelar. Hur hamnade jag här? Okej, det vet jag, men jag trodde det var tänkt att de andra skulle vara här nu. Det är de inte iallafall.

Hela Spanien är peppade. Det sag jag när jag gick tillbaka fran internetkaféet. Inget jätteparty, dock, folk var nog redan bänkade framför de fyrkantiga apparaterna.

Själv vet jag inte riktigt vilka jag hejar pa. Känns som om jag borde heja pa nagon. Känns som om jag borde heja pa Spanien. Men iofsig, med min fina lilla tur skulle de säkert förlora bara för det... om min otur är stor nog, dvs. Det skulle dock vara en bra taktik om jag i hemlighet hejar pa motstandarna. Eller vänta, nu förvirrar jag mig själv, det här var inte lätt.

Okej, nu kom de. Och jag gick och satte mig igen lagom till bröst-sparken. Ouch! De verkar inte sa intresserade, dock. Hade detta varit hemma och med Sverige i finalen tror jag att hela min familj hade lämnat allt som det var och bänkat sig framför TVn. Struntar i smutstvätt och vilka kläder man har pa sig, kanske tillomed struntat i maten, och vi bryr oss inte ens särskilt mycket om sport. Här är de duktigare. Tror jag man kan kalla det. Jag sitter fortfarande ensam framför TVn.


Saaa... Spanien vann. Jag vet inte vad den där bläckfisken hade sagt, men de vann. Och folk är GANSKA glada. GANSKA. Champagne sprutas, fyrverkerier smälls och pa TV grater malvakten. Jag tror det kommer att vara svart för nagon att vara pa daligt humör i det här landet imorgon.

Och ja, de kom och satte sig till slut. I god tid (inte sa svart, med tanke pa hur lang tid det tog innan det blev mal).

Sang och smällar utanför. Vi far se hur det gar att somna ikväll. Gonatt.

Kommentarer

Skriveliskriv:

Är
Förgätmigej?

Hemlig internet-post:

Här finns jag:

Säger:

Trackback
RSS 2.0