bubbelochblubb

Jag vill vara kär. Det skulle dessutom passa väldigt bra med hur världen (Svea Rike) ser ut just nu. Barbent. Yep, så ser det ut, om någon på något sätt lyckats låsa sig inne så rejält att de har missat det. Barbent och varmt och jackfritt. Kärlek skulle passa väldigt lagom in här.

Men sånt vet vi redan att jag är för kräsen för. Och även om jag ibland funderar på att sluta vara kräsen så kommer jag strax på mig igen och vägrar. Vadtusan, krävs det mycket för mig att bli kär så gör det det, jag ska inte låtsas något annat. Menneh ... jag skulle gärna vara kär, som sagt. Det är mysigt. Så hittar ni någon för mig att vara kär i, säg till (blink, blink).

---

Lovet var väldigt massor med trevligt, förresten. Fest och sällskap och vårchillande och frihet. Sedan sommarsmakande och trädgårdsjammande och påsklekande. Det är veckor som dessa som jag älskar mitt liv. Och snartsnartsnart är jag laglig. T minus femtioen dagar. Pepp! Peppeppeppeppeppepp!

Jag är hemma! Och trött. Och saknar bilder. Så jag lämnar er med en fin liten video istället.

Bara för att jag med jämna mellanrum får frågan hur jag tänker som feminist. Svaret är ungefär såhär:

För mig är det självklart att samhället inte ska skilja på människor baserat på kön. Precis som att det inte ska skilja på människor baserat på religion eller hudfärg. Samhället ska möjliggöra för individen att vara en individ i så hög grad som möjligt. Om någon sedan väljer att bli hemmafru eller arbetsnarkoman struntar jag fullkomligt i, så länge det inte är samhället som pushar till det. Jag har absolut inget emot om en pojke jag går på dejt med bjuder mig på fika eller bio, bara han inte känner sig tvungen till det.

Detta är hur jag är som feminist. Inte lesbisk eller manshatande, inga håriga armhålor och med smink i ansiktet. Välkommen till klubben.

Sedan Abbekås.

Veckan blir bra, borta och solig.

Okej, ärligt nu. Jag börjar bli rätt trött på att respektera folk som helt saknar respekt för andra. Jag vet inte hur det har gått till, men tydligen går det jättebra att som artonåring bete sig som om man är fem. Eller att bemöta en snäll ombedan att vara tystare med en attityd som om man hade bett dem att slänga ut sin dator, iPod och smartphone genom närmaste fönster. Eller varför inte bara ta någons splitternya saker helt utan att fråga?

Ändå fortsätter man gång på gång att låta dem hålla på, ber snällt och lånar ut när det väl frågas. Man vill ju vara trevlig. Frågan är bara hur länge det ska hålla på? När är det okej att sluta respektera de som saknar respekt? Att säga 'håll käften' istället för 'snälla'? Eller ska man kanske alltid fortsätta vara trevlig och hålla god min bara för att visa att man står över det hela, att man är en bättre människa?

Jag börjar tröttna. Känner för att dra fram den där fjortisbitchen och kraxa så det ryker om det! Inte låta folk låna mina saker, droppa sarkastiska kommentarer med jämna mellanrum och totalt ignorera ifall denna sortens människa råkar bli störd. Problemet är bara att det tar alldeles för mycket energi. Att vara kaxig och arg är utmattande, jag har provat. Så det blir väl att fortsätta vara en bättre människa som är trevlig även mot de som inte förtjänar det. Fast inte glömma att slänga in några 'håll käften' lite här och var, såklart.

(Och inte fan tänker jag tycka synd om dem då de får IG eller hamnar i mcDonaldskassan. Nej, då ler jag hellre lite extra för mig själv och min ljusa framtid.)

Gissa vad jag är sugen på? (Ja, förutom en robot som kan plugga åt mig, förstås?)

Kommer du ihåg då du var liten? Så liten att du tyckte att vuxna verkade så stora och smarta, att de visste och kunde allt och att de alltid gjorde rätt? Den tiden är förbi. Väldigt förbi. Nuförtiden sitter vi som gamlingar som klagar på dagens ungdom, bara tvärtom.

Dagens vuxna tycker det är en bra idé att ge ipads till var och en som går Barn och Fritid samtidigt som de struntar i att elever som går datorberoende program tvingas vara utan. Dagens vuxna röstar i val av ren vana, utan att ens tänka tanken att något kan ha förändrats. Dagens vuxna lyssnar inte på unga, eftersom de inte har lika mycket erfarenhet. Dagens vuxna vet inte vad feminism innebär, och skaffar en jämställdhetsminister som vägrar kalla sig för detta. Dagens vuxna är antagligen alldeles för lika vad vi kommer att bli.

Eller?

Egentligen blir väl rubriken lite missledande, eftersom jag ju bara har ett syskon, men han är tillräckligt för att både räcka och bli över, ska ni veta. Fast han är faktiskt ännu mindre än mig, närmare bestämt fyra år mindre. Att detta sedan inte återspeglas i längdförhållandet är en annan sak (bror är en betydlig bit längre än undertecknad). Han har liknande hår och ögonfärg som sin storasyster, huruvida generell estetisk likhet existerar är dock omtvistat.

Personlighetmässigt är det först de senaste åren jag insett hur olika vi faktiskt är. Att ta till debatt t.ex. är inte precis broderns förstaval om åsikter inte stämmer samman. Njeh, då sätter han sig hellre med sin fingerboard i ett hörn och torterar sin motståndare via irritation istället. Om inte heller detta fungerar flyr han fältet, ställer sig på en stor version av fingerbrädan och försvinner i ett antal timmar istället. Faktum är att brodern gör detta oavsett om han har något att fly ifrån eller inte. Det enda mysteriet är hur han lyckas överleva så länge utan mat, eftersom skejting (såklart) prioriteras högra än föda i denne familjemedlems huvud.

Tydligen klarar lillebrorsan sig ändå rätt bra, såpass bra att han tillochmed klarar av att vara social. Detta märker övriga medlemmar i familjen Bergil framför allt på att de i diverse kretsar är kända just som familjemedlemmar till denna människa. Det är alltid lika intressant att bli referarad till som någons syrra från en person man inte ens visste fanns.

Vad har jag mer att säga om min bror? Han är singel och snygg om någon jämnårig och trevlig liten flicka stapplar in på denna blogg och skulle vara intresserad. (Blink, blink.) Cougars som försöker stjäla honom kommer få sina fiskar varma! (Med cougars menar jag människor av både kvinnligt och manligt kön, samt de som är något mittemellan, i alla åldrar över den rätta.)

Och ja! Tydligen är han coolare än jag också.