bubbelochblubb

Även gud kan känna sig oinspirerad och ha dåligt självförtroende. Även gud kan tycka illa om personer. Även gud har folk han bryr sig om och litar på. Även gud behöver stöd. I alla fall i min moderniserade version av skapelseberättelsen jag sitter och skriver på just nu. Om människan nu verkligen skulle vara skapad till guds avbild och hon har alla dessa känslor måste samma sak gälla gud. Alla är vi människor och känner oss dåliga eller hemska ibland.

Häromveckan fick jag höra av min pappa om en debatt på facebook. De ansåg att det rent ut sagt sög att folk bara visade en positiv idyll medan livet är så mycket mer. Det är svårt att tycka sig vara okej även när man bråkar och klantar sig när alla andra verkar ha det så bra. Att fullkomligt slänga ut hela sitt privatliv öppet på nätet, med alla bråk, brustna hjärtan och all stress kanske inte är nödvändigt, men att faktiskt våga visa att man inte är mer än människa kan göra det lättare för andra att inse samma sak om sig själva. Att klara av att inte klara av något ibland.

Millmill tänker och sjunger, det är vad hon gör. Nu i helgen har hon sjungit med i massa mysig musik samtidigt som hon tänkt på en parodi-reklam som inte är en parodi. Tack och lov att den troligtvis inte kommer sändas i TV. Min kära moder länkade en fin bild på facebook apropå det.

Och jodå, nu har jag väl typ bestämt mig för vad jag vill jobba med senare i livet. (Reservplanen, dvs.) Hur exakt jag ska jobba med det och om jag faktiskt gör det återstår att se. Kom tillbaka om tio är så kanske jag vet bättre.

Lilla Millmill har en ny låt som hon sätter på repeat alldeles för mycket.

Än så länge har jag det väldigt trevligt faktiskt, och känner mig till och med lite duktig, eftersom jag lyckats kryssa av flera halva och några hela saker från min "to do"-lista och inte ens har stökat ner så mycket i väskan än.

Dessutom har jag massa trevliga människor att träffa, både på och utanför skolan. Trevligt, trevligt. Det är inte utan att man blir rätt optimistisk inför resten av året. Den känslan kommer väl antagligen inte hålla i sig alltför länge, men man kan ju alltid hoppas och låtsas. Så det gör vi! För det bestämmer jag.

Jag fick fyra timmars sömn den natten. Tog tåget tidigt på morgonen dagen efter för att åka till Stockholm. Nu kan man ju undra varför jag offrade så mycket sömn bara för att åka till Stockholm. Svaret är enkelt: IRL!

Morgonen därpå åkte jag hem igen. Med ännu mer sömnbrist än tidigare. Värt det? Utan tvekan!

That's right, jag såg en av de vackraste människorna på denna jord live. Att hon sedan sjunger som ingen annan är bara en bonus.

Jag vet att inte alla håller med mig om att Alecia Beth Moore a.k.a. p!nk är så vacker som jag tycker att hon är, och ser man bara till utseende så är hon väl inte det. Men jag ser så mycket mer. Jag ser integritet, självsäkerhet, jävlaranama och mod. Mod att utelämna sig så i sina texter och mod att stå framför så många andra och sjunga dessa texter. Alecia Beth Moore är för mig vacker för att hon är så mycket som jag vill bli. Som jag försöker och ska bli.

Jag grät inte denna gången. Inte som i Globen. Men visst var det nära.

Jag hade fått med mig en pojke som heter Filip (Rippe på hamsterpaj) och vi lyckades stå nästan längst fram. Den enda människan framför var en tjej vars axel var vid min haka och med afro (som ni ana på den översta bilden). Det visdae sig att hon var dotter till en av p!nks körsångerskor och att hon hade varit med på varje konsert hela turnén. Avundsjuk? Nejdå, inte jag, aldrig!

Konserten i sig var bra. Kändes nästan lite som en festival med tanke på antalet förband. Flickan körde sin grej och hennes hesa röst fick mig som vanligt full av beundran och fascination. Valet av låtar däremot tyckte jag inte var det bästa, då var det faktiskt bättre i Globen, hon hade lite för många nya och okända låtar (för oinvigda) och lite för få gamla hits.  Hon var nära, dock, nästan så nära att jag kunde röra henne. Oh herregud om jag hade fått röra henne. Då vet jag inte vad jag hade gjort. Säkert plastat in min hand för resten av livet och vägrat tvätta den. Om ni inte har listat ut det tycker jag väldigt mycket om p!nk, oavsett vad andra tycker.

Jag kom hem klockan ett på kvällen. För att packa. Somnade väl runt tvåtiden. Dagen efter skulle jag upp klockan sex. Fyra timmars sömn, underbart! Men så otroligt värt det!