bubbelochblubb

Jag skulle bara klippa till skägget lite.

..och eftersom jag inte har så mycket skägg gick det rätt snabbt

Well, såhär är det:

Jag har ett födelsemärke i ansiktet, på käken, som gillar att odla lite päls.

Det är inte mycket, men tillräckligt för att det ibland ska irritera och vilja klippas.

Så mycket skägg har jag.

Det är ju inte skägg^^

Fast skägg låter tuffare iof.

Eller hur?

Jag tycker vi kör på skägg.

Its a deal!

Jag är trög i skolan. Zombie-trög. Sovmorgon förbättrar situationen lite i alla fall. Åtminstone om sovmorgon innebär att väckarklockan inte ringer förrän klockan 09:00. Bra musik i öronen är också trevligt. Precis som att träffa trevligt folk på tåget och bussen hem.

Inatt drömde jag en mardröm för första gången på väldigt lång tid. (Jag drömmer så gott som aldrig mardrömmar, men varje regel har väl sina undantag.) Jag vaknade plötsligt och med adrenalin i kroppen. Brodern hade råkat stänga av ACn. Men jag ska inte gnälla på honom, jag gjorde samma sak igår.

Jag är nu liite solbränd och somrig. Benen är rakade och håret är krusigt. Och huden blir gladare. Jag sover duktigare, eftersom jag inte har något att stanna uppe för, jag väcks tidigt och solen gör mig utmattad. Elva till åtta. Ungefär. Jag är 21 år gammal på mitt nya spel. Nu ska jag sova. God natt.

Jag har vackra vänner. För att styrka mitt påstående tänkte jag visa ett litet urval av bilder på Agnes från gårdagens lunch. Tyvärr var det lite för många bilder för att jag skulle kunna ta med alla, men detta får räcka. Vad tycks?

Millmill har nytt schema. Hon är sur på fredagarna men tycker att det borde finnas många bra tider för stalkers med de nya tiderna. Klicka på bilden för STOOOR version.

Förutom min familj och alla djur så var även jag i Tanzania. Jag vet att det kan vara svårt att tro, men det finns bildbevis. Nedan följer en liten del av bevisen i urval.

Okej, så jag tycker inte precis att alla av p!nks senaste tre låtar är hennes bästa någonsin, men musikvideos är hon fanimig inte dålig på! Plötsligt blev låten så mycket bättre och ja, ögonen blev lite blöta.

Milmill har sett film. Med trevlig pojke. Filmen hette Tron. Den var rolig. Cool, till och med. Häftigt va?

Orden som används lite för ofta. (Vilket/vilka hör till vem?)

Marvelous

Fine
Seriöst
Bajs

Skejta

Idag har vi försökt lista ut vilja psykiska sjukdomar vi har i familjen Cabrejas-Bergill. Vi kom fram till följande:

Millmill - Bipolär

Mateo - Tvångsneurotisk

Marian - Hysteriker

Calle - Manisk

Nu har saknaden börjat krypa sig på så sakteliga.

Även om våran resa till Tanzania kanske inte precis var som en charterresa så måste man ju ändå vardagsturista lite. Det inkluderar såklart bilder på roliga skyltar, familj som (helt avslappnat och absolut omedvetna om fotografen) står och ser ut över en vacker utsikt, samt lite ordentligt poserande. Så duktiga som vi var fick vi bilder på allt detta.

Okej, jag erkänner! Jag har blivit lite bloggberoende. Lite. Både av att hålla på själv och att kolla på andras. Men å andra sidan är de andras väldigt väldigt fina, så jag är förlåten. Speciellt som jag är en såndär kool människa som hoppar på trender när de nästan (om inte helt) har tagit slut.

En av de där vackra bloggarna jag följer tillhör min kära fader. Han har dessutom valt att börja skriva i den igen, efter nästan ett år av tråkig tystnad. Så dagens eftermiddag har vi spenderat med att försöka nyskapa den på ny adress (för även om han bloggar om sin gud så är han ändå paddelpendlaren - the one and... kanske only). Han är dock lite djupare än sin dotter. Lite mer sofistikerad och vacker i sitt skrivande. Men sånt gillar vi! Dessutom kommer han närmaste tiden skriva lite om hans Afrika, så nu vet ni vart ni ska smita om ni vill veta mer. Vilket ni vill. Se så, smit iväg nu!

Jag är farlig för mig själv, så är det. Ni som inte visste det får veta det nu. Ni som misstänkte det får det bekräftat. Jag är liiite för 'careless' men jag klarar mig alltid. Jag är inte rödbränd, jag har inte malaria och jag har inte, till skillnad från övriga 75% av min familj, blivit magsjuk på denna resa. Men allt gick bra, familjen tur-i-otur blev sjuka på ett fint hotell med egen sköterska och fick ny malariamedecin till på köpet. Så funkar det för oss.

Dessutom har vi nu också ett fantastiskt (äckligt) egenfilmat klipp på hyenajakt och lejonbortjagning.

Elefanterna var fina. De förtjänar sin egen bildbomb. 'Nuff said.

Millmill har precis läst färdigt en bok. A clockwork orange, för att vara exakt. Är det någon som kan engelska (såpass att man kan förstå äver hittepå-engelska) och gillar lite våld eller psykologi eller samhällskritik eller annat sådant tjotablonx tycker jag att den borde läsas. För att citera Alex: It was real horrorshow. Nu blir det strax till att se filmen också, den har man ju hört ska vara bra.

Med tanke på att våra väskor ville ta en liten extra rundtur i Europa och vi fick klara oss utan dem den första veckan hann vi bli rätt slitna. Brist på solkräm och shorts som färgade av sig gjorde inte precis saken bättre. Tyvärr fotograferades inte slitenheterna så mycket, men de som jag faktiskt fick bild på blev rätt vackra, kolla bara!

(Eller tja, riktigt alla bilder blev ju inte lika vackra..)

Nummer ett är länkarna där nere i hörnet. Under "trevligheter". Mycket fina sidor, framför allt Sleep Talkin' Man.

Nummer två är det faktum att jag nu har köpt biljetter till Stockholm. Där kommer jag alltså vara mellan kl 18:50 den 25e februari fram till 17:36 den 27e. Sounds good?

Jag är inte precis känd för att snacka skit, inte heller för att vara en sur och gnällig bitterfitta. På något sätt försöker jag alltid att förstå i alla fall lite varifrån de kommer, idioterna, även om jag inte håller med dem. Jag försöker hålla mig positiv och jag brukar inte snacka skit om folk bakom deras ryggar. Speciellt inte om mina vänner. Detta helt enkelt för att jag föredrar att prata med människan personligen om jag har problem med dem.

Men vet ni vad? Ibland är det okej att gnälla. Ibland är det okej att vara en sur bitterfitta som klagar på hur hela jävla världen är puckad. Ibland har alla fel förutom en själv. Då kan det hända att man behöver någon som, istället för att argumentera emot och säga att "Det är väl inte så farligt.." eller "De har säkert sina skäl." eller bara "Sluta snacka skit/gnälla!", håller med. Någon som tycker synd om den stackars bitterfittan som har hela världen emot sig. Någon som kan hjälpa till lite med gnället tills man har gnällt färdigt och det gått över.

För ibland är folk riktigt puckade idioter, och ibland behöver man gnälla.

Vi var alltså i Afrika. Lejonens land. Elefanternas land. Leopardernas, zebrornas och gnuernas land. Flodhästarnas och noshörningarnas land. Stora djurs land. Så tänkte jag i alla fall när jag åkte dit. Men vad jag inte tänkte på var att det minsann fanns gott om gulliga mindre djur också. Kolla bara på bilderna!

Jag funderar på om inte min webbkamera har lurat mig, jag är ju mycket sötare i den än på bilder jag tar med vanlig kamera.

___

Först efter fyra intvålningar och en rakning av ben blev jag ren och mina lår fria från den grå färg mina nödinköpta shorts fällt. Tror jag i alla fall.

Nu har vi åtminstone tre av fyra väskor och jag sitter ren i sängen på mitt rum i det senaste hotellet. Det, utan tvekan, lyxigaste hotellet. Millmill fick ordentlig dush och nästan pasta. Millmill är glad. (Om mamman är det däremot synd, det är inte precis den optimala tajmingen för magsjuka.)

Förresten blir man förvånansvärt trött av att sitta i en bil som åker över Serengeti varje dag. Det skumpar något otroligt och antagligen sitter man och spänner sig för att inte välta utan att märka det. Om man dessutom slänger på stekande sol och något ton av nya intryck, som även för sig själva är faktorer som tröttar ut en människa, är det kanske inte så konstigt att man vid dagens slut är totalt utmattad och somnar pladask innan klockan tio på kvällen.

Fortfarande inga väskor. De är försvunna någonstans i Europa. Själva är vi ute i ingenstans nära Great Drift Valley. Maasaier. Idag gick vi på promenad för att se apor. De blev filmade. Imorgon blir det bilsafari.

Det känns lite som att man har rest bakåt i tiden när man åker genom maasai-byn. En resa där alla vet att du är tidresenär.  ..Ja, förutom mobilerna och mopederna som kan dyka upp ibland, förstås.

Hejjagkännerfinamänniskorochharlektpåmodellab.

Nu är jag i Tanzania, Afrika. Det tog ett tag och var rätt jobbigt, men till slut kom vi fram. På julafton. Utan vårat bagage. Vill du läsa dramat steg för steg är det bara att kolla min facebook.

Själva flyget var en ganska bra julklapp. Faktum är att vi nu har helgonförklarat mamma, eftersom det var hennes förtjänst att vi kom med det. Och vet ni vad? Man kan se på massvis av trevliga filmer. Bara att välja själv vad man vill se. Själv såg jag bland annat "Going the Distance", den var gullrolig. Me like.

Sådärja, nu har jag en liten bild uppe i hörnet också. Klicka på den så kommer ni till någon liten slags presentationsruta. Själva presentationssidan är inte lika fin som bloggen, men ni får stå ut ändå.

Sen får vi se om jag någon gång tar någon annan i kragen och får min blogg förnyad och tillfixad ordentligt. Jag har bara två problem:

Lejonkungen har lurat mig! Afrika är ju inte alls orange (förutom vissa djur, såklart)! Det är färgat i gröna och blå pasteller. Men vet ni vad? Det var rätt så fint det också.

Nedan följer bilder av några av de platser vi var på. Ni är välkomna att vara avundsjuka om ni vill.

Idag var kanske inte den bästa dagen någonsin. Faktum är att jag inte skulle ha något emot att glömma denna dagen. Det kommer jag väl nog dock inte göra, jag har varit alldeles för upptagen av att skriva ner den för det. Uppdaterat er och bett er, mer eller mindre diskret, att tycka synd om mig. (För jag tycker synd om mig.) Njeh, idag kommer stanna kvar i minnet länge. För länge. Men, vem vet,  det kanske är bra på något sätt. (Hur?)

Nedan följer bilder på de medlemmar i min familj som lyckades bli magsjuka mitt under Afrikaresan (alltså alla utom undertecknad), varav två blivit helgonförklarade tack vare flygplansfixande och en... är min bror.

VARNING! Eftersom de är Bergils är ju såklart alla precis lika snygga som mig, så var försiktiga när ni tittar så att ni inte får en hjärtattack.

Idag gick det inte att fokusera. Alls. Kaoset i min hjärna är många gånger värre än vanligt. Jag vill inte tänka, jag kan inte tänka, men på något sätt gör jag det ändå. Virrvarr. Dåliga ursäkter. Ytligheter dyker upp i halvsekunder med jämna mellanrum innan de försvinner in i det andra igen, ofärdigt. Musik idag. Vi får se. Jag vill sjunga, men inte de sångerna. Inte nu. Jag kan inte hitta rätt sånger. Kaos och virrvarr. Mycket på en gång. Snart svämmar jag över.