Bumpy ride
Jag funderar på om inte min webbkamera har lurat mig, jag är ju mycket sötare i den än på bilder jag tar med vanlig kamera.
___
Först efter fyra intvålningar och en rakning av ben blev jag ren och mina lår fria från den grå färg mina nödinköpta shorts fällt. Tror jag i alla fall.
Nu har vi åtminstone tre av fyra väskor och jag sitter ren i sängen på mitt rum i det senaste hotellet. Det, utan tvekan, lyxigaste hotellet. Millmill fick ordentlig dush och nästan pasta. Millmill är glad. (Om mamman är det däremot synd, det är inte precis den optimala tajmingen för magsjuka.)
Förresten blir man förvånansvärt trött av att sitta i en bil som åker över Serengeti varje dag. Det skumpar något otroligt och antagligen sitter man och spänner sig för att inte välta utan att märka det. Om man dessutom slänger på stekande sol och något ton av nya intryck, som även för sig själva är faktorer som tröttar ut en människa, är det kanske inte så konstigt att man vid dagens slut är totalt utmattad och somnar pladask innan klockan tio på kvällen.
Kommentarer
Trackback
