De dimmiga dagarna
Ur anteckningsboken
Jag känner mig väldigt Göteborgspatriotisk. Trots det faktum att jag varit hemifrån hela veckan är det nog ändå kära gamla GBGs egna Hellström som spelats i lurarna. Inte så mycket för att jag längtar hem, utan nästan mest för själva låtarna. De passar otroligt bra där mitt huvud är just nu. Och så får de mig att le ännu lite extra.
Kommentarer
linnea sade:
tacktack! :D fin blogg förresten!
Trackback
