Jag talar ut
Sällskap är beroendeframkallande. Jag är sällskapssjuk. Jag är också alldeles för svag, vilket märks på att jag idag har träningsvärk i magen efter bara ett litet antal sit-ups igår. Såpass träningsvärk att jag inte kan nysa ordentligt, trots att näsan kliar som en hel elefantsnabel fylld av myror.
Idag träffade jag trevligt folk iallafall. Igår också. De flesta av dessa människor har jag inte träffat på alldeles för länge! Inte ens de som faktiskt bor i rätt stad! Så nu är det deras fel att jag är sällskapssjuk, eller åtminstone är det de jag skyller på.
Jag har också insett lite saker idag. Det är bra att inse saker. Bland annat vet jag nu att jag borde utnyttja fler vänner lite mer, eftersom jag så sällan är hemma hos någon, och att jag är väldigt dålig på att ha hemligheter. Det blir inte ens några försök till det längre. Det där sista visste jag iofsig redan, men nu kanske jag också listat ut (eller hittat på) en anledning. Denna är, för de som är intresserade, att jag helt enkelt tycker om att förstå mig på saker och ting. Och det är mycket lättare att förstå saker om man faktiskt pratar med någon om dem. Precis såsom riktiga tjejer gör. Vanligt skvaller är jag dock inte bra på, det får räcka med mina egna icke-existerande hemligheter.
Kommentarer
Trackback
