Sweet Sixteen
Arkiv 25 juni (borde ligga på 17e)
Hade jag bott i the states hade jag haft en bil nu. Istället får jag nöja mig med att börja övningsköra och att jag snart får spela the sims 3 på min nya dator, som jag fick i avslutningspresent. En dator som legat som paket på posten för mig att hämta sedan i måndags. Såklart.
punkt.
Hade jag bott i the states hade jag haft en bil nu. Istället får jag nöja mig med att börja övningsköra och att jag snart får spela the sims 3 på min nya dator, som jag fick i avslutningspresent. En dator som legat som paket på posten för mig att hämta sedan i måndags. Såklart.
punkt.
"3.. 2.. 1... Nu heter du döden!"
Arkiv 21 Juni 2009
Efter 6 timmar på jobbet blev jag attackerad av två små pojkar och lika många tjejor som ville krama mig, inget dåligt slut på dagen :D
Om man jobbar är man stor va? Gäller det sommarjobb också? För jag känner mig inte så jättestor. Förutom deras oändliga energi känner jag mig som de små barnen jag nu jobbar med att passa. De som bara lever för att det är kul och har rätt svar på allt som de stora-kloka-vuxna människorna tycker det är viktigt att tänka om.
Millmill läser "så funkar du" för en 5årig flicka på dagiset:
Millmill - 'varför svettas du?' *läser* ska vi läsa det?
5åring - jag vet redan varför jag svettas! *jättesmajl* jag springer, därför svettas jag!
Efter 6 timmar på jobbet blev jag attackerad av två små pojkar och lika många tjejor som ville krama mig, inget dåligt slut på dagen :D
Om man jobbar är man stor va? Gäller det sommarjobb också? För jag känner mig inte så jättestor. Förutom deras oändliga energi känner jag mig som de små barnen jag nu jobbar med att passa. De som bara lever för att det är kul och har rätt svar på allt som de stora-kloka-vuxna människorna tycker det är viktigt att tänka om.
Millmill läser "så funkar du" för en 5årig flicka på dagiset:
Millmill - 'varför svettas du?' *läser* ska vi läsa det?
5åring - jag vet redan varför jag svettas! *jättesmajl* jag springer, därför svettas jag!
Jag vill vara liten ibland, så då är jag det också, så det så! Spela roll att jag ska börja stora Gymnasiet i stora Göteborg och lära känna massa nya stora människor. Jag är fortfarande liten, det bestämmer jag. Och någon sa att om man vill något tillräckligt mycket så blir det så. Heja mig!
punkt.
Hallelujah
KLASSRESA -09
i heard there was a secret chord
that david played and it pleased the lord
but you don't really care for music, do you 
well it goes like this the fourth, the fifth 
the minor fall and the major lift 
the baffled king composing hallelujah
hallelujah... 
well your faith was strong but you needed proof
you saw her bathing on the roof 
her beauty and the moonlight overthrew you
she tied you to her kitchen chair 
she broke your throne and she cut your hair
and from your lips she drew the hallelujah
hallelujah...
baby i've been here before
i've seen this room and i've walked this floor 
i used to live alone before i knew you
i've seen your flag on the marble arch 
but love is not a victory march 
it's a cold and it's a broken hallelujah
hallelujah... 
well there was a time when you let me know
what's really going on below
but now you never show that to me do you 
but remember when i moved in you 
and the holy dove was moving too
and every breath we drew was hallelujah 
well, maybe there's a god above 
but all i've ever learned from love 
was how to shoot somebody who outdrew you 
it's not a cry that you hear at night
it's not somebody who's seen the light 
it's a cold and it's a broken hallelujahhallelujah... 
Bal -09
Arkiv
Började med makeover hos moi efter ett riktigt smutigt camp-ga.
Började med makeover hos moi efter ett riktigt smutigt camp-ga.
.............................
Till balen kom jag till slut i mina nya svarta nästan-stiletter. Väl där på gården fick jag spatt över hur vackra alla såg ut så jag hoppade runt där på grusplanen som ett liten överlycklig jag-vet-inte-vad och hade svårt att smälta all vackerhet. Framför allt en viss liten typ *hosthost*
Efter en stunds vuxet minglande (som jag inte vet om det var så väldigt vuxet) gick vi iallafall in och satte oss klassvis vid olika långbord. Mat blev det. Buffé. Den var väl god, antar jag, även om jag inte precis orkade bry mig om det just då. 
Och såklart efterrätt. Victor den tjockisen fick två portioner.. och åt inte ens upp dem. Jag ville ju ha, ju! *sadface*
Och såklart efterrätt. Victor den tjockisen fick två portioner.. och åt inte ens upp dem. Jag ville ju ha, ju! *sadface*Sedan berättade Mia att de hade ett paket att dela ut. Paketet skulle skickas runt i salen mellan borden och när musiken stannade skulle den som höll i paketet gå upp och läsa vad det stod och sedan göra detta. Det var liiite sådär övertydligt att det inte var den minsta lilla slump inblandad. Iallafall fick lite människor gå upp och göra olika saker. T.ex. läste Elisabeth en dikt, Sara löste sudoku, Alvina hade tack-för-tre-år-tal, Ida och Johanna spelade sin duo-trio och Marcus drog upp mig på scen för att sjunga med i Swing Life Away. Senare fick jag också veta att de inte hade hunnit med att dra upp alla det var tänkt och att jag och Mike skulle ha spelat munspel. Sist jag spelade munspel var nog för typ 8 år sedan, och då bara för att testa, så då kan ni nog gisa hur bra jag är.^ ^
Efteråt var det tänkt att det skulle vara dans, men det blidde det inte så mycket av. Istället gick alla ut och bara.. nånting. Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men det var mysigt iallafall. Någongång då, vid typ 11, började det sjunka in att allting var slut. Det var en himla läskig känsla. De tre åren på GA hade varit den bästa tiden i mitt liv. Det hade inte spelat någon roll hur dåligt jag hade mått hemma eller vad som helst, när jag kom till skolan och till min klass och alla dessa underbara personer gick det inte att inte vara lite glad iallafall. 9A var absolut trygghet. Min andra familj.
FAN vad jag saknar er. <3
Once upon a time...
Arkiv 19 Juni
Efter sent inhoppande, jag-vet-inte-hur-många veckors repetitioner och ännu fler knäppa känslor tittandes på ännu fler repetitioner var det äntligen dags för RoJs fantastiska crew att visa upp sig. Det blev tre föreställningar, två i skolan för de små och en senare på kvällen.
Trots massor av tabbar (tex. folk som glömde sätta på sig sina masker *hosthost* eller när de skulle in på scen) blev det faktiskt väldigt lyckat.
Själv var jag jättepeppad första föreställningen och kände inte alls av de nerverna som alla andra tydligen hade runthoppandes i sina magar. Jag var först dansare på scen och sedan svartklädd arbetare bakom tillsammans med Maja. (När jag var dansare hade jag passat på att låna en mycket fin handsydd klänning från mamma utan att riktigt fråga. Tack och lov var den hel även efteråt, även om man inte kan säga samma sak om strumpbuxorna under.) Under de två första föreställningarna klarade de flesta det mesta utan större fel, även om allt var ganska stelt. Sen blidde det att åka hem i ett par timmar för att komma tillbaka till familje-föreställningen.
Lagom till att den sista skulle börja fick då en viss millmill plötsligt väldigt ont i huvudet och blidde trött. Det hele slutade med att satt ihopkurad bakom scenen när jag inte skulle upp. The show must go on, ni vet. Men det var jättekul ändå, jag menar, jag funkade iallafall (nästan) även om annat folk blev lite oroliga.
Den sista föreställningen, iallafall, blev tydligen den mest lyckade, trots att de största felen gjordes nu och alla var flummiga för att de andra föreställningarna gått bra. T.ex. lyckades det vackra huvudpersonsparet (på bild) glömma vad de skulle säga och var tysta en liten stund. I mitten blev det iallafall paus med goda muffins och saft och när det var slut var det slut. Alla var ganska lättade, men det kändes konstigt att inte vara med allt RoJ-folk två gånger i veckan efteråt. Saknar det fortfarande.
Nu måste jag iallafall iväg på midsommarfest med mysigt folk. Ha det mys!
punkt.
Efter sent inhoppande, jag-vet-inte-hur-många veckors repetitioner och ännu fler knäppa känslor tittandes på ännu fler repetitioner var det äntligen dags för RoJs fantastiska crew att visa upp sig. Det blev tre föreställningar, två i skolan för de små och en senare på kvällen.Trots massor av tabbar (tex. folk som glömde sätta på sig sina masker *hosthost* eller när de skulle in på scen) blev det faktiskt väldigt lyckat.
Själv var jag jättepeppad första föreställningen och kände inte alls av de nerverna som alla andra tydligen hade runthoppandes i sina magar. Jag var först dansare på scen och sedan svartklädd arbetare bakom tillsammans med Maja. (När jag var dansare hade jag passat på att låna en mycket fin handsydd klänning från mamma utan att riktigt fråga. Tack och lov var den hel även efteråt, även om man inte kan säga samma sak om strumpbuxorna under.) Under de två första föreställningarna klarade de flesta det mesta utan större fel, även om allt var ganska stelt. Sen blidde det att åka hem i ett par timmar för att komma tillbaka till familje-föreställningen.
Lagom till att den sista skulle börja fick då en viss millmill plötsligt väldigt ont i huvudet och blidde trött. Det hele slutade med att satt ihopkurad bakom scenen när jag inte skulle upp. The show must go on, ni vet. Men det var jättekul ändå, jag menar, jag funkade iallafall (nästan) även om annat folk blev lite oroliga.
Den sista föreställningen, iallafall, blev tydligen den mest lyckade, trots att de största felen gjordes nu och alla var flummiga för att de andra föreställningarna gått bra. T.ex. lyckades det vackra huvudpersonsparet (på bild) glömma vad de skulle säga och var tysta en liten stund. I mitten blev det iallafall paus med goda muffins och saft och när det var slut var det slut. Alla var ganska lättade, men det kändes konstigt att inte vara med allt RoJ-folk två gånger i veckan efteråt. Saknar det fortfarande.
Nu måste jag iallafall iväg på midsommarfest med mysigt folk. Ha det mys!
punkt.
Dirty Little Secret
Arkiv 6 Maj 2009
Nu är det väl dags att skriva ett sånt där långt och förklarande inlägg som man ska göra när saker förändras. Speciellt till det bättre. Men som alltid har jag problem att hitta rätt ord utan att avslöja för mycket. (För internationella spindelnätet är, hur mycket man än vill tro annat, en extremt offentlig plats.)
Huvudsaken är iallafall att jag igår blev väldigt lättad. VÄLDIGT lättad. Och idag-dagen blev ganska underbar tack vare det. Trots det så har min sneakiga plan inte ändras, (go with the flow och allt sånt där, ni vet) möjligtvis har det väl gått tillbaka lite till grunden igen och en viss liten Millmill har blivit väldigt entusiastisk. Dessutom så börjar både min allergi och konstiga hosta bli snäll mot mig igen, så jag kan både leva ut mina sång-lustar ordentligt igen och njuta av våren fullt ut. På riktigt. Jag är glad, så är det bara (även om det till viss del kanske är lite elakt).
Och vet ni vad? På fredag är det disco för småbarn, på lördagen ska jag vara med roliga pojkar och om en dryg vecka kommer det tre kuliga människor till. OchochOCH.. sen är det Romeo och Julia och klassresa på shemat. Lycka. På riktigt.
(och ja, jag vet att jag är kryptisk :3)
Nu är det väl dags att skriva ett sånt där långt och förklarande inlägg som man ska göra när saker förändras. Speciellt till det bättre. Men som alltid har jag problem att hitta rätt ord utan att avslöja för mycket. (För internationella spindelnätet är, hur mycket man än vill tro annat, en extremt offentlig plats.)
Huvudsaken är iallafall att jag igår blev väldigt lättad. VÄLDIGT lättad. Och idag-dagen blev ganska underbar tack vare det. Trots det så har min sneakiga plan inte ändras, (go with the flow och allt sånt där, ni vet) möjligtvis har det väl gått tillbaka lite till grunden igen och en viss liten Millmill har blivit väldigt entusiastisk. Dessutom så börjar både min allergi och konstiga hosta bli snäll mot mig igen, så jag kan både leva ut mina sång-lustar ordentligt igen och njuta av våren fullt ut. På riktigt. Jag är glad, så är det bara (även om det till viss del kanske är lite elakt).
Och vet ni vad? På fredag är det disco för småbarn, på lördagen ska jag vara med roliga pojkar och om en dryg vecka kommer det tre kuliga människor till. OchochOCH.. sen är det Romeo och Julia och klassresa på shemat. Lycka. På riktigt.
(och ja, jag vet att jag är kryptisk :3)
punkt.
I Can Do Better
Arkiv 30 April 2009
Hur gör man om man gillat någon länge och det inte går? Om han/hon redan är upptagen? Jag vet inte vad man ska göra, men jag vet vad jag vill. Vad alla de olika delarna av mig vill. Och jag vet vad JAG ska göra. Att vara storsint tror jag man kallar det. Himla idiotiskt uttryck. Jag känner mig inte precis stor, eller som att jag lyssnar till mina sinnen. Tvärtom känner jag mig liten och betydelselös när jag kämpar för att motstå att fnittra löjligt, tigga uppmärksamhet eller tillomed kasta mig över den där idioten som har fastnat i min hjärna sedan två och ett halvt år tillbaka och nu är off-limits. Men storsint ska jag vara. Tvinga honom att inte förstöra något mellan dem, att vara en duktig pojkvän. Jag tänker sitta där och skriva av låttexter som fastnat på min hjärna bredvid bilden av honom och bara vara en allmänt lagom-trevlig och glad människa i mängden. Så det så. (Lycka till med det Emilia, som om något någonsin gått som du planerat.)
Två och ett halvt jävla år. Så länge har jag försökt övertala mig själv att han inte är något för mig. För barnslig och osmart. Två och ett halvt år. Och som att det inte sedan räcker med att krossa mitt hjärta så måste det ju senare visa sig också att jag inte alls hade några anledningar att inte gilla honom, utan att de jag kommit på inte stämde alls. Tack för den. Så nu sitter jag här och kämpar för att få någon jäkla Avril Lavigne-I-can-do-better-attityd ännu en gång. Men storsint ska jag vara. Så det så.
punkt.
Hur gör man om man gillat någon länge och det inte går? Om han/hon redan är upptagen? Jag vet inte vad man ska göra, men jag vet vad jag vill. Vad alla de olika delarna av mig vill. Och jag vet vad JAG ska göra. Att vara storsint tror jag man kallar det. Himla idiotiskt uttryck. Jag känner mig inte precis stor, eller som att jag lyssnar till mina sinnen. Tvärtom känner jag mig liten och betydelselös när jag kämpar för att motstå att fnittra löjligt, tigga uppmärksamhet eller tillomed kasta mig över den där idioten som har fastnat i min hjärna sedan två och ett halvt år tillbaka och nu är off-limits. Men storsint ska jag vara. Tvinga honom att inte förstöra något mellan dem, att vara en duktig pojkvän. Jag tänker sitta där och skriva av låttexter som fastnat på min hjärna bredvid bilden av honom och bara vara en allmänt lagom-trevlig och glad människa i mängden. Så det så. (Lycka till med det Emilia, som om något någonsin gått som du planerat.)
Två och ett halvt jävla år. Så länge har jag försökt övertala mig själv att han inte är något för mig. För barnslig och osmart. Två och ett halvt år. Och som att det inte sedan räcker med att krossa mitt hjärta så måste det ju senare visa sig också att jag inte alls hade några anledningar att inte gilla honom, utan att de jag kommit på inte stämde alls. Tack för den. Så nu sitter jag här och kämpar för att få någon jäkla Avril Lavigne-I-can-do-better-attityd ännu en gång. Men storsint ska jag vara. Så det så.
punkt.
All I Know
All I know is that you're so nice,
You're the nicest thing I've seen.
I wish that we could give it a go,
See if we could be something.
I wish I was your favorite girl,
I wish you thought I was the reason you are in the world.
I wish my smile was your favorite kind of smile
I wish the way that I dressed was your favourite kind of style.
I wish you couldn't figure me out,
But you always wanted know what I was about.
I wish you'd hold my hand when I was upset,
I wish you'd never forget the look on my face when we first met.
I wish you had a favorite beauty spot that you loved secretly,
'Cos it was on a hidden bit that nobody else could see.
Basically, I wish that you loved me,
I wish that you needed me,
I wish that you knew when I said two sugars, actually I meant three.
I wish that without me your heart would break,
I wish that without me you'd be spending the rest of your nights awake.
I wish that without me you couldn't eat,
I wish I was the last thing on your mind before you went to sleep.
Look all I know is that you're the nicest thing I've ever seen.
And I wish that we could see if we could be something.
Yea I wish that we could see if we could be something.
punkt.
Crossroads
Arkiv 13e April 2009
Ni vet det nationella provet iår? Engelskauppsatsen? Den om crossroads? Jag har kommit på att det är ganska omöjligt att skriva en uppsats om val som har förändrat ens liv mycket. Ganska väldigt omöjligt. För nu är det faktiskt såhär att alla viktiga val som spelar någon roll gör andra åt en eller så gör man det omedvetet. Det går inte att välja i vilken riktning livet skall gå. Lite kan man kanske styra, men inte i närheten så mycket som man vill tro. Det krävs väldigt mycket styrka för att ta sig dit man vill komma. Jag ska försöka, men det betyder inte att jag kommer lyckas, eller att mitt vill kommer vara samma om 20 år (även om det stora villet nog är troligt att stanna kvar). Go with the flow, ni vet. Det är det enda sättet som egentligen fungerar. Gör det bästa av vad vem-det-nu-är har slängt åt er. Låt andra välja vad du inte kan styra och lyssna till ditt undermedvetna att göra de valen du kan.
(detta var ett inlägg som legat och skräpat halvfärdigt i utkast i evigheter nu. Tänkte att jag kunde få det överstökat, så varsågod.)
punkt.
Ni vet det nationella provet iår? Engelskauppsatsen? Den om crossroads? Jag har kommit på att det är ganska omöjligt att skriva en uppsats om val som har förändrat ens liv mycket. Ganska väldigt omöjligt. För nu är det faktiskt såhär att alla viktiga val som spelar någon roll gör andra åt en eller så gör man det omedvetet. Det går inte att välja i vilken riktning livet skall gå. Lite kan man kanske styra, men inte i närheten så mycket som man vill tro. Det krävs väldigt mycket styrka för att ta sig dit man vill komma. Jag ska försöka, men det betyder inte att jag kommer lyckas, eller att mitt vill kommer vara samma om 20 år (även om det stora villet nog är troligt att stanna kvar). Go with the flow, ni vet. Det är det enda sättet som egentligen fungerar. Gör det bästa av vad vem-det-nu-är har slängt åt er. Låt andra välja vad du inte kan styra och lyssna till ditt undermedvetna att göra de valen du kan.
(detta var ett inlägg som legat och skräpat halvfärdigt i utkast i evigheter nu. Tänkte att jag kunde få det överstökat, så varsågod.)
punkt.
Arkeologiska utgrävningar.
Arkiv 26 Mars 2009
Hur djupt man än tror sig ha begravt något kommer det likt förbannat fram igen. Och gör precis lika ont som innan. På de få sekunder det tar innan man stressat försöker täcka över hålet igen hinner tårarna skrika att de vill svämma över och magen krympa ihop till en liten ynklig klump som sitter där inne och gnäller och plågas.
De kommer alltid finnas kvar, de där hålen. Och de kommer göra precis lika jävla ont varenda gång de grävs fram. Förhoppningsvis kan jag lägga mer jord över ju längre bort det är. Ju mer jag gör för att komma över det. Jag vet vad nästa steg är, men jag vågar inte än. Jag vet exakt vad jag måste göra, men det är så jävla läskigt, det är bland de läskigaste saker jag någonsin behövt göra. Och Sara har rätt. Och jag måste göra det snart, innan det är för sent, men hur i helvete ska jag våga? Men jag ska. Jag ska. Jag SKA. Så det så.
punkt.
Number One
O.O Det bidde nystart! Millmill har nu en ny blogg. Eller ja, nygammal. Jag tänkte lägga in lite inlägg i urval från min gamla blogg och sedan hålla på här istället. Varför? Ingen aning. Önska mig lycka till!
(så får vi se om man lyckas förstå sig på denna också.. vilket äventyr!)
punkt.
(så får vi se om man lyckas förstå sig på denna också.. vilket äventyr!)
punkt.
