bubbelochblubb

För er som inte vet vad detta innebär kommer den otroligt komplicerade förklaringen här: En nördofil är helt enkelt en människa som attraheras av nördar, en "nörd-älskare".

Trots denna diagnos är jag dock själv ingen nörd, även om många försök har påbörjats under de dryga arton år jag nu funnits på planeten Tellus. Bland dessa försök finns bland annat fornordisk och gammalgrekisk mytologi, Harry Potter och vampyrer. Det jag ligger närmast nu är något helt annat. Det jag ligger närmast nu är digitalt och innehåller både misshandel, sex och död (by flies) såväl som inredning, docklek och pluggande. Det är vad många kallar ett dåligt spel men jag kallar genialiskt. Det är The Sims 2.

Jag bygger upp hela samhällen från grunden, jag laddar ner custom content, jag skapar simmar och deras historier och jag bygger och inreder deras hus. Jag kan nästintill alla fusk utantill och jag vet hur man använder dem för ultimat realism och roligast spelupplevelse. Jag väntade med spänning på att varje expansion och prylpaket skulle komma och blev jättebesviken när trean inte nådde upp till mina förväntningar. Jag tycker helt enkelt om the Sims väldigt mycket.

Men nu kommer ju den viktiga frågan - har jag lyckats bli en nörd? Svar nej, jag är inte cool och besatt nog för det, jag tar för många pauser i mitt spelande och jag har inte alla expansioner. Om jag skulle kallas nörd skulle resten av världens nördar skämmas.

I stället får jag  nöja mig med att vilja vara med äkta sådana och få lite extra glitter i ögonen när jag ser någon dra pokémon- eller Harry Potter-skämt, vara besatt av Symphony of Science eller bara dra randomfakta. Jag tror nog jag kan överleva så länge jag omger mig med sådana.