We are family

Sist var det en söt pojke som blogglistan krävde skulle hängas ut i ett inlägg, denna gången är det mina föräldrar. Men med tanke på tiden på året samt det faktum att de på något underligt sätt lyckats hålla ihop i över 20 år och dessutom klarat av att uppfostra en Millmill (inte det lättaste, det kan jag lova er) tycker jag absolut att de förtjänar det!
MINA FÖRÄLDRAR
En vårdag för 22 år sedan kom en söt latinoflicka gående i Göteborg. Någonstans vid Redbergsplatsen mötte hon plötsligt en ung man på styltor. Mannen var iklädd hängslebyxor och hade axellångt, blont hår som lockade sig ner från något som började likna en flint mitt på huvudet. Han kom ursprungligen från en liten småstad, där han växt upp med sina fyra systrar och lärarföräldrar. Flickan hade för några år sedan flyttat från storstaden Buenos Aires i Argentina till lilla Sverige. Hon kunde inte mycket svenska och hade nyss lärt sig att dammsuga. Hur omaka de än verkar så gifte de sig (barfota) under sommaren -92 och tio månader efter födde de en liten Millmill.

Det är mer som skiljer mina föräldrar åt än bara deras bakgrund. Det enklaste sättet att se detta på är att kolla i våra bokhyllor. Näst intill hälften av böckerna handlar om psykologi och lika många om naturkunskap och biologi. Mina fäder har nämligen var sin "gud" - Darwin och Freud. Om inte annat märks detta tydligt i de många (ofta intressanta och intelligenta) diskussioner de tenderar att ha om allt och inget. Inte sällan mynnar dessa ut i att modern tycker att fadern tänker för mycket på det biologiska perspektivet och vise versa.

Förutom att vara en stor naturnörd och fågelskådartönt har min pappa också tagit rollen som familjens gris. Han äter nämligen allt (med undantag endast för fiskbullar) och svimmar nästan av att se mat kvar på tallrikar. Lösningen blir alltså att han äter upp all den mat som annars skulle slängts (som kanske BORDE slängts). Det är såklart mycket snällt av honom, men lita aldrig på hans smaklökar, de har antagligen dött hela bunten vid detta laget.

Min mamma däremot är lite (läsa ganska mycket) mer kräsen med mat, men sen är hon ju bra på att laga den också. I övrigt är psykologmodern dessutom väldigt bra på att läsa av människor, inklusive mig, vilket kan bli lite farligt. Som tur är kan jag skylla på arbetsskada om hon börjar gå in på folks mörka förflutna.. eller bara låta bli att avslöja att hon har rätt. Men hon är fin, min mamma. Båda mina föräldrar är. För jag menar, hur skulle de annars klarat av att skapa något så fantastiskt som en Millmill?

Kuriosa: När föräldrarna träffades bodde fader i samma byggnad som Millmill många år senare fick sin första kyss i.

Kommentarer
marian.cabrejas@hotmail.com sade:

Bara en sak...det är en gåva att uppfostra och följa MillMill genom livet...

2011-02-14 @ 08:51:04

Skriveliskriv:

Är
Förgätmigej?

Hemlig internet-post:

Här finns jag:

Säger:

Trackback
RSS 2.0