bubbelochblubb

That's right, jag såg en av de vackraste människorna på denna jord live. Att hon sedan sjunger som ingen annan är bara en bonus.

Jag vet att inte alla håller med mig om att Alecia Beth Moore a.k.a. p!nk är så vacker som jag tycker att hon är, och ser man bara till utseende så är hon väl inte det. Men jag ser så mycket mer. Jag ser integritet, självsäkerhet, jävlaranama och mod. Mod att utelämna sig så i sina texter och mod att stå framför så många andra och sjunga dessa texter. Alecia Beth Moore är för mig vacker för att hon är så mycket som jag vill bli. Som jag försöker och ska bli.

Jag grät inte denna gången. Inte som i Globen. Men visst var det nära.

Jag hade fått med mig en pojke som heter Filip (Rippe på hamsterpaj) och vi lyckades stå nästan längst fram. Den enda människan framför var en tjej vars axel var vid min haka och med afro (som ni ana på den översta bilden). Det visdae sig att hon var dotter till en av p!nks körsångerskor och att hon hade varit med på varje konsert hela turnén. Avundsjuk? Nejdå, inte jag, aldrig!

Konserten i sig var bra. Kändes nästan lite som en festival med tanke på antalet förband. Flickan körde sin grej och hennes hesa röst fick mig som vanligt full av beundran och fascination. Valet av låtar däremot tyckte jag inte var det bästa, då var det faktiskt bättre i Globen, hon hade lite för många nya och okända låtar (för oinvigda) och lite för få gamla hits.  Hon var nära, dock, nästan så nära att jag kunde röra henne. Oh herregud om jag hade fått röra henne. Då vet jag inte vad jag hade gjort. Säkert plastat in min hand för resten av livet och vägrat tvätta den. Om ni inte har listat ut det tycker jag väldigt mycket om p!nk, oavsett vad andra tycker.

Jag kom hem klockan ett på kvällen. För att packa. Somnade väl runt tvåtiden. Dagen efter skulle jag upp klockan sex. Fyra timmars sömn, underbart! Men så otroligt värt det!