bubbelochblubb

Jag har egentligen inte en favoritplats, snarare väldigt många eller ingen alls. För mig är vad som händer på platsen viktigare än var den faktiskt är. Dessutom är jag en sådan där liten rastlös sak som gillar att fara runt och inte riktigt klarar av att vara kvar på en plats för länge, så på så sätt skulle ju det stället jag inte varit på ännu, det stället jag är påväg till, vara min favoritplats.

Om man ska vara lite mindre abstrakt kan vi tänka lite på vilka krav jag skulle ha på denna ultimata plats. Först och främst är det frihet jag söker. Med frihet associerar jag luft och med luft associerar jag sång. Alltså behöver jag en fri, luftig plats där jag kan sjunga. Av någon anledning så börjar jag alltid tänka på tak när jag funderar såhär, och jag gillar ju tak. Det finns till och med ett speciellt tak i närheten av det huset jag kallar hem som är lite extra fint. Sång- och dansvänligt är det också.

Ändå skulle jag inte kalla det för min favoritplats. Nej, jag vill nog inte ens ha någon. Det går lite emot min natur, jag har mina favoritplatser bland människor och inom mig istället (oj vad klyschigt det låter). Dränkt i musik, känslor, tankar och gärna i gott sällskap blir min favoritplats var som helst. Idag befann den sig en stund vid godisörnan i den lokala affären, där jag stod och smådansade med spotify i öronen.