bubbelochblubb

Som vanligt när saker är planerade att hända i Ingared (eller framförallt när folk ska komma till mig) hade jag ingen riktig aning över hur många som skulle komma eller vad som skulle göras. Det gick iallafall väldigt bra ändå. Slutade med att det var jag, Linnea, Johanna, Lina, Sara, Maja och Nadine som trängde ihop oss i mitt vardagsrum och ett av badrummen och pyntades. Efter det spreds alla åt olika håll för att senare slängas ihop på samma ställe igen.

Till balen kom jag till slut i mina nya svarta nästan-stiletter. Väl där på gården fick jag spatt över hur vackra alla såg ut så jag hoppade runt där på grusplanen som ett liten överlycklig jag-vet-inte-vad och hade svårt att smälta all vackerhet. Framför allt en viss liten typ *hosthost*

Efter en stunds vuxet minglande (som jag inte vet om det var så väldigt vuxet) gick vi iallafall in och satte oss klassvis vid olika långbord. Mat blev det. Buffé. Den var väl god, antar jag, även om jag inte precis orkade bry mig om det just då. Och såklart efterrätt. Victor den tjockisen fick två portioner.. och åt inte ens upp dem. Jag ville ju ha, ju! *sadface*

Sedan berättade Mia att de hade ett paket att dela ut. Paketet skulle skickas runt i salen mellan borden och när musiken stannade skulle den som höll i paketet gå upp och läsa vad det stod och sedan göra detta. Det var liiite sådär övertydligt att det inte var den minsta lilla slump inblandad. Iallafall fick lite människor gå upp och göra olika saker. T.ex. läste Elisabeth en dikt, Sara löste sudoku, Alvina hade tack-för-tre-år-tal, Ida och Johanna spelade sin duo-trio och Marcus drog upp mig på scen för att sjunga med i Swing Life Away. Senare fick jag också veta att de inte hade hunnit med att dra upp alla det var tänkt och att jag och Mike skulle ha spelat munspel. Sist jag spelade munspel var nog för typ 8 år sedan, och då bara för att testa, så då kan ni nog gisa hur bra jag är.^ ^

Efteråt var det tänkt att det skulle vara dans, men det blidde det inte så mycket av. Istället gick alla ut och bara.. nånting. Jag vet inte riktigt vad vi gjorde, men det var mysigt iallafall. Någongång då, vid typ 11, började det sjunka in att allting var slut. Det var en himla läskig känsla. De tre åren på GA hade varit den bästa tiden i mitt liv. Det hade inte spelat någon roll hur dåligt jag hade mått hemma eller vad som helst, när jag kom till skolan och till min klass och alla dessa underbara personer gick det inte att inte vara lite glad iallafall. 9A var absolut trygghet. Min andra familj.

FAN vad jag saknar er. <3