bubbelochblubb

[...]

Det är något särskilt lugn som infinner sig när man är med nära släkt. Iallafall för mig. Jag följde med till Acebedo några timmar idag. Där var min kusin som nu hade kommit hem från England. Så fort jag såg honom kände jag någon slags extra trygghet, detta trots att jag nästan aldrig träffar honom. Det är familj. Jag gillar vanligtvis inte att säga att rötterna är viktiga, det är vem individen är som spelar roll, men sanningen att säga så betyder min familj mycket för mig. Framför allt min svenska sida. De har alltid funnits där. De är den säkra rutinen och jag vet att jag alltid kommer ha dem. Jag vet inte om det är blodsband, men det är gemenskap. Vi träffas inte fantastiskt ofta, men regelbundet sedan jag var väldigt liten. Det är troligtvis det som gör det. Det och det faktum att vi faktiskt har mycket gemensamt även fast vi är så olika. Min familj är en stor del av mig och, fast det bär emot att erkänna det, jag skulle inte vara den jag är om det inte var för dem. Alla mina sjutton kusiner, fyra fastrar och moster.